Blind vardag

Etikett: Universitet

  • Att hänga med i ett högt studetempo

    När det gäller att studera på högskola/universitet så är tempot betydligt högre än grundskola och gymnasie insåg jag väldigt snabbt. Dels är klasserna oftast större och mer saker ska gås igenom på kortare tid. Det gör att det blir svårare att hänga med i tempot, speciellt om man inte kan ta till sig informationen man får på papper, som visas på Powerpoint-presentationer, skrivs på tavlan etc.

    Som så många gånger förr har jag tänkt att det här blir en utmaning som så många andra, det måste gå att kunna lösa detta också. Och det gick alldeles utmärkt.

    Mycket av vår kurslitteratur var webbaserad, vilket innebar att man loggade in på en webbsida där kursböckerna fanns. Vi gjorde även proven där genom ett formulär som man fyllde i och skickade in. Vi hade även en studentportal där materialet lades ut av kursledarna. Vid något tillfälle var vi tvungna att använda en ”vanlig” bok, men då hade jag turen att kunna köpa den som PDF-fil och läsa den på datorn.

    Som synskadad student kan man få lite extra hjälp med att ta anteckningar. Det går till så att man utser en i klassen som är lite extra ögon, som exempelvis kan anteckna det som skrivs på tavlan, visas på presentationerna eller på annat sätt visuellt visas. Vi utsåg en person som gjorde detta, samtidigt som jag själv antecknade det jag kunde uppfatta. När föreläsningen var klar skickade han över sina anteckningar till mig och när jag jämförde hans och mina anteckningar upptäckte jag att vi kompletterade vandra jättebra. Det jag hade missat hade han fått med och tvärtom. En alldeles utmärkt lösning för båda helt enkelt.

    Efter en tid när man börjat lära känna kursledarna lite bättre så började de även förklara lite mer om vad som fanns på presentationerna och tavlan, så även jag kunde hänga med lite bättre. Det visade sig också vara bra för de andra kursdeltagarna att få lite mer ”extrainformation”. Jag kunde även få presentationerna skickade till mig i efterhand, så att jag kunde gå igenom dem i lugn och ro själv, vilket hjälpte mig jättemycket. Ibland kunde jag även få dem i förväg.

    I efterhand så tycker jag att dessa nästan fyra år rullade på väldigt bra, långt över vad jag först trodde. Med lite envishet och uppfinningsrikedom så löser sig mycket, samtidigt med lite uthållighet.

  • Högskolan

    Efter tre år på gymnasiet så blev det dags att bestämma sig för vad som skulle hända sen. En tanke jag hade var att börja jobba direkt. Men jag fick då tipset från en lärare jag hade på gymnasiet att det fanns en utbildning i Västerås som han tyckte skulle passa mig. Efter att ha läst lite om den bestämde jag mig, den skulle jag söka.

    Som jag skrev tidigare så fattades det lite matte, men det läste jag in. Jag lyckades dessutom hitta en bostad i närheten av skolan och efter sommarlovet flyttade jag dit. En trevlig liten lägenhet mitt emot skolbyggnaden.

    Första dagen på högskolan kommer jag aldrig att glömma. En informationsdag om högskolan och det program jag valt. Väldigt mycket saker att ta in på samma gång. När dagen var slut så var jag så trött i huvudet att jag var färdig att bara ge upp och åka hem. Efter lite prat med folk runtomkring som övertalade mig att försöka en vecka, så bestämde jag mig för att jag stannar veckan ut och känner efter. Tur var väl det, för jag blev kvar i nästan fyra år och ångrar absolut inte att jag gått den utbildningen.

    Programmet jag valde var Datavetenskap med inriktning Nätverk och kommunikation. Målet var att bli inätverkstekniker eller någon annan tekniker inom IT. Vi lärde oss bland annat fördjupad kunskap inom nätverk, säkerhet, telefoni men även inom serverdrift och lite programmering. Jag valde även till lite projektledning och webdesign, som jag tänkte att jag kunde ha nytta av.

    Som synskadad kan man få en person i den klass man går i att ta anteckningar och vara lite extra ögon. Den personen får dessutom lite betalt av skolan. Vi utsåg en person som fick uppdraget, som hjälpte till med lite anteckningar från de presentationer som visades på föreläsningarna. Efter en stund, när jag själv började bli lite varm i kläderna och skrev ner saker själv, visade det sig att våra anteckningar kompletterade varandra jättebra. Han skrev det som han såg på bilderna och jag skrev det jag hörde. Det blev verkligen bra anteckningar, som båda hade glädje av, vi vann båda två på det helt enkelt.

    Något som jag hade ganska stora problem med i utbildningen var matten. Eftersom det var på ganska hög nivå så var det mycket text och långa formler, vilket gjorde att dessa inte fick plats på min punktdisplay som jag läser text med på datorn. Man ser nämligen bara 40 tecken åt gången, vilket leder till ett väldigt skrollande och jag måste dessutom hålla väldigt mycket saker i huvudet. Därför valde jag att ta detta vid ett senare tillfälle och koncentrera mig på datorkurserna.

    Allt kursmaterial var webbaserat, vilket innebär att vi loggade in på en webbsida och där fanns materialet och även proven. Mycket smidigt. Det fanns några kursböcker som inte fanns på nätet, dessa kunde jag dock köpa som PDF-böcker, vilket funkade fint.

    En utmaning dock var att lära sig att hitta till föreläsningssalarna. Skolan var uppdelad i flera olika byggnader och det var inte alltid logiskt var rummen låg. Vi löste detta genom att jag mötte upp någon på ett förutbestämt ställe men efter en kortare tid började jag lära mig, till slut blev jag ”vägvisaren” när vi skulle till något nytt ställe. Kanske för att jag verkar ha ett bra lokalsinne.

    Det blev ca fyra väldigt bra och roliga år i Västerås och jag träffade väldigt många intressanta människor och framför allt, jag lärde mig väldigt mycket där. Dels genom utbildningen men även då jag flyttade hemifrån i samma veva, vilket jag tänkte berätta mer om i ett annat inlägg.