Blind vardag

Etikett: Sommar

  • Vad har det inneburit för mig att ha morföräldrarna nära?

    När jag var tre år flyttade familjen från en lägenhet i Knivsta till ett litet hus ute på landet. Vi bodde då ca fem kilometer ifrån landsvägen, längs en smal skogsväg. Mina morföräldrar bodde redan där sedan länge, de hade byggt ett hus där så vi hade bara 300 meter grusväg mellan oss.

    Det här gjorde att vi barn kunde gå eller cykla till mormor och morfar precis som vi ville. Det hände ganska ofta att de tutade när de körde förbi oss på väg hem från jobbet för att tala om för oss att de kommit hem.

    För mig har det betytt väldigt mycket att ha dem så pass nära. Jag har kunnat gå eller cykla dit och hälsa på när jag velat, dit var man alltid välkommen när som helst. Om de höll på med något så fick man gärna vara med och hjälpa till eller så tog de en liten paus och satt och umgicks en stund. Och ja, ni läste rätt, jag cyklade dit ibland. Eftersom alla runt vägen visste vem jag var så var det aldrig några problem, jag ser ju litegrann så jag har ju koll på vart vägen går. Sen gissar jag att man tyckte att det var lite roligt också att jag kunde åka runt på samma villkor som alla andra.

    På tal om att cykla, när jag var 6 år köpte vi en tandemcykel, ni vet en sådan där cykel man kan cykla två personer på. Den har genom åren använts minst sagt en hel del, vi cyklade runt en hel del med familjen när vi skulle hälsa på bekanta inom cykelavstånd från där vi bodde. Sen cyklade jag och min mormor så gott som varje helg ner till macken en mil bort och köpte tidning. En och annan glass slank även ner när vädret tillät. När vi flyttade ner till byn cyklade hon på sin vanliga cykeln er till oss (ca 8 km), hämtade mig och cyklade någon mil eller så, för att slutligen cykla hem samma väg. Men det var aldrig några problem.

    Jag har även varit med henne ut i skogen för att plocka både bär och svamp. Vi var runt på alla möjliga ställen, både efter skogsvägar men också rakt ute i spenaten. Hon visade vart det fanns saker att plocka och sedan kunde jag dammsuga det stället.

    Även jag och min morfar hade mycket för oss. Jag vet inte hur många gånger jag sprang och klippte gräsmattan hos dem. De hade två ganska stora gräsytor som jag kunde fixa, utan att göra alltför stor skada. Jag hade ju lekt på tomten ända sedan jag kunde gå, så jag kände ju till i princip varenda sten. Så det gick alldeles utmärkt. Även när det gällde att byta däck på bilen, skotta snö, fixa något på huset etc så var jag med och antingen tittade på eller hjälpte till med det jag kunde.

    Under vinterhalvåret eldade de en hel del. Då var jag alltid med när veden skulle tas reda på, alltifrån att klyva till att ta in veden i boden och göra snygga och prydliga travar. Den ena klöv ved och den andra bar in den och travade upp den.

    Mina morföräldrar har alltid gillat att åka bil och se sig om. De kunde spontant komma och hämta oss barn för att åka på en liten utflykt. Dessutom, om jag behövt skjuts någonstans, har de alltid erbjudit sig och gladeligen kört mig. Även fast jag kunde ta mig mellan Västerås och hemmet den tiden jag pluggade körde de mig väldigt ofta, dels för att de ville komma ut och se sig om lite men också för att underlätta så att jag hade energi till att plugga eller vara ledig med familjen. När jag hade ledarhundsutbildning en bit utanför Stockholm körde min morfar mig. Ja, det är åtskilliga mil de ställt upp vilket jag är otroligt tacksam för.

    Min mormor gick bort i januari för nio år sedan. Trits att hon alltid varit pigg och frisk fick hon cancer och gick bort 71 år gammal. I juli i år gick även min morfar bort, även han i cancer och för tidigt, 78 år. Han har varit sjuk i många år och haft väldigt väldigt ont, därför har det varit helt naturligt för mig att finnas där och hjälpa till med det som behövts, alltifrån att klippa gräsmattan, fixa med saker i huset eller bara sitta och prata en stund om allt och ingenting. Varje gång tog vi mat med oss och åt med honom, vilket han tyckte mycket om. Så när jag tittar tillbaks så känns det så skönt att jag kunnat ge tillbaks åtminstånne en liten del av vad jag fått genom åren.

    Det som har varit (och är) så skönt med familjen är att jag aldrig hört ”Nä, det där klarar du inte”. Utan jag har alltid kunnat vara med på något hörn, oavsett vad vi hittat på. Jag tror att det beror mycket på vilja, dels vill jag vara delaktig i vad andra gör, men också att andra vill att jag ska vara delaktig.

  • Tur nummer två till Sonfjället

    I förra veckan var jag och hälsade på familjen igen i Härjedalen. En av dagarna bjöd på väldigt fint sensommarväder så då blev det ytterligare en sväng upp på Sonfjället. Har du missat min förra vandring där så kan du läsa om den i ett tidigare inlägg.

    Förra vändan gick vandringsleden på snedden uppför fjället. En väldigt trevlig vandring med mycket fina utsikter. Den här svängen gick vi mer rakt upp mot en av topparna, Lillfjället. Sträckan var betydligt kortare men brantare och stenigare.

    I början var det mest skog. Rötter och stenar. Ju längre upp man kom desto brantare och stenigare. Så det gällde att hela tiden vara uppmärksam på var man satte fötterna.

    Utsikten när vi kom en bit upp var riktigt trevlig.

    På ett ställe hade man byggt som en lång spång som man fick gå på. På ena sidan sluttade det ordentligt nedåt och för att underlätta kunde man gå på den där. Jag lade dock märke till att det var svårare att hålla balansen på den än att gå där det var ojämnt. Märkligt.

    Sista biten var faktiskt nästan enklast. Inte mycket uppstickande stenar men uppförsbacke. När vi kommit upp helt så var det extremt stenigt dock, med lösa stenar som rörde på sig när man trampade på dem.

    En annan sak jag lade märke till var att för mig är det mycket enklare att gå uppför än nerför. Jag har mycket lättare för att känna av ojämnheter och parera för dem när det går uppför. Sen är det ju mer påfrestande att gå neråt för knän och annat. Här är vi på väg ner från toppen.

    Det här var helt klart en upplevelserik tur och jag skulle gärna göra om den. Så nu funderar jag på vad nästa sväng blir. Fortsättning följer.

  • Glad midsommar!

    Önskar alla en Glad Midsommar!

  • Sommar och semester

    Nu är det äntligen semester, vilket är skönt. Inga större utflykter är inbokade, utan vi tar det mest lugnt och vilar inför höstens utmaningar. Och njuter av värmen och sommaren såklart.

    Nu under de varmaste perioderna så har vi åkt ner till badstranden som ligger någon mil bort för att ta oss ett kvällsdopp. Vi brukar passa på under kvällstid, då det alltid är fullpackat med folk där under dagtid. Nu under dessa tider vill jag inte trängas mer än nödvändigt, men samtidigt är det enklare för min del när det är lugnt och inte så mycket folk i vattnet. För min del så har jag väldigt dålig koll i vatten, dels för att solen speglar sig i vattnet och bländar mig från två håll, sedan försvinner kontrasterna helt mot vattnet vilket gör att jag inte ser andra människor. Det blir bara en enda gröt framför mig. Därför finns en risk att jag kör in i andra människor och då blir det lite pinsamt eftersom det då inte går att se att jag ser dåligt. Men tar man det lite försiktigt så går det fint! 🙂

    Hoppas att ni med har en bra sommar med mycket värme, bad och allt annat som tillhör sommaren!

  • Semester

    Nu är det äntligen semester, jag är nu inne på min tredje vecka av totalt fyra. Så skönt att bara ta det lugnt och njuta av sommaren. Hittills har jag bara hållit mig hemma med bara några små utflykter.

    En sak jag gjort var att skrapa och måla ett altanräcke. Min strategi när det gäller sådant är att jobba efter ett system, så man vet var man varit hela tiden. Skrapa är inga problem då man känner ganska snabbt där man inte varit, där färgen är lös och där det är ojämnt. Att måla blir desto lurigare, vitt mot vitt syns ju inte så jättebra. Därför får jag ha ett system i huvudet hela tiden och jobba efter det, t.ex att arbeta mig sakta uppifrån och ner, från vänster till höger och vara särskillt noggrann i skarvar, vinklar och vrår. Det blir ju inte 100% perfekt, men jag är ändå nöjd med mitt resultat, på slutet när jag hittat min lösning så var det inte alls mycket jag missat fick jag höra. Och jag lyckades faktiskt att hålla mig ifrån att kladda ner mig själv och annat med färg, vilket jag är förvånad över.

    Tyvärr har det inte blivit mycket badande i år, vädret har helt enkelt inte varit så pass varmt. Jag gillar att bada, särskillt att ta en simtur. Jag lärde mig att simma relativt tidigt och det har jag haft stor nytta av, även en säkerhet om jag av någon anledning skulle råka hamna i vattnet av misstag. Det som däremot kan ställa till det en hel del är att det blir väldigt mycket reflektioner i vattnet och därmed väldigt mycket röriga detaljer och jag får då väldigt svårt att urskilja saker, exempelvis andra människor. Så risken att råka simma in i folk är väldigt stor. Men det är ju något jag vet om och därför kan ta det lite försiktigt och istället använda öronen och höra efter var folk är. Dock får jag ju inte simma ut för långt, då det kan bli lite komplicerat att hitta tillbaks till rätt strand. Men tar man det bara lugnt och tänker efter före så brukar det gå bra och som sagt, jag gillar att bada och jag drar mig inte för det – även fast det kan vara lite svårt ibland.

    Så nu hoppas jag på några soliga och varma dagar de sista semesterdagarna, så att man kan bada, sitta ute i trädgården och kunna bara vara ute så mycket som möjligt.