Etikett: Snö

  • Vinter och snö

    Här går det undan, snart första advent och julen närmar sig med stormsteg. Själv är jag kvar i sommaren, vad hände? Månaderna fullkomligen försvinner iväg.

    När det börjar närma sig advent och jul blir det lite lättare på något sätt, julbelysning brukar komma upp i trädgårdarna vilket lyser upp lite. Ibland är det snö vilket gör att allt blir vitt och ljust.

    En nackdel med snö är ju såklart att allt blir vitt och det blir svårare att orientera sig. Om det finns en husvägg, buskar, staket etc efter vägen så kan jag navigera på ett ungefär efter dessa, men om det är helt öppet blir det svårare. Det har hänt åtskilliga gånger att jag råkat trava rakt ner i ett dike och fått snö upp till knäna. Vid ett tillfälle så har jag råkat gå rakt ut på en åker. Min första tanke var att de plogat väldigt konstigt, eftersom det var så ojämnt, men sen insåg jag att jag råkat trava iväg rakt ut på en åker. Då kom ju nästa problem, jag ska hitta tillbaka också. Det gick lyckligtvis bra. Men när jag sedan skulle hem gjorde jag precis samma sak, fast på ett annat ställe. Det såg nog rätt roligt ut med spår som ledde rakt ut på åkern, helt slumpmässigt och dessutom på två ställen.

    En annan spännande sak är alla machaller som ställs ut utanför affärer, restauranger etc. För det mesta står dem intill husväggen, men vissa står lite längre ut på trottoarerna. Än så länge har jag inte trampat i någon, men däremot har jag känt att det helt plötsligt blivit väldigt varmt precis vid sidan av mig. Visst, de syns bra i mörker, men om dem råkar hamna på sidan av mitt väldigt smala synfält så försvinner dem totalt.

    Nu är det dags att ta dagens sista promenad med hunden. Det snöar för fullt och kvällspromenaden brukar hon få ta utan sele, vilket innebär att hon får gå och nosa som hon vill och att jag sköter navigeringen själv. Oftast går det bra då jag känner till området utan och innan, men nu när det kommit mycket snö och fortfarande snöar så kan det ibland bli lite klurigt. Får se om det händer något spännande på vägen. Vem vet.

  • Det blev visst vinter igen

    Det blev visst vinter igen, för några veckor sedan så trodde man nästan att sommaren var på väg. Men några bakslag får man ju räkna med.

    Jag har absolut inget emot vinter och snö, en kall och solig vinterdag kan vara väldigt härlig och snön lyser ju upp mycket. Men däremot blötsnö och slask är ju inte så kul direkt.

    Nu i morse, när jag var ute med hunden, var det ett par minusgrader och soligt. Jätteskönt verkligen! Det påminde mig om våra fjällresor som vi gjorde när jag var liten.

    Bild från morgonpromenaden.

    När jag var 12 år så åkte jag upp till Åre med min farmor och farfar och fick lära mig åka slalom. Det fanns en skidskola som lärde bland annat synskadade poersoner att åka slalom och de hade en veckas kurs där som var samtidigt som min farmor och farfar var där. Så jag bodde med dem och var på skidskola dagtid. Jättekul tyckte jag. Efter det så har vi även varit upp med övriga familjen och åkt skidor några år och jag har även åkt med skolan på några dagsutflykter, bland annat till Kungsberget och Romme.

    Nu kanske ni undrar hur sjutton jag vågar åka slalom när jag knappt ser något alls. Faktum är att det går riktigt bra. Jag åker före en seende person, som säger hur jag ska åka. Jag hade då en väst på mig där det stod Synskadad och den bakom hade en väst där det stod Ledsagare, för att tala om för övriga åkare att man ska försöka undvika att åka in emellan. Där det är smalt och trångt har vi löst det så att jag åker efter den som guidar mig, då jag kan ta sikte på den gula västen.

    Att åka lift går också fint, man får be liftpersonalen om lite hjälp att fånga in pinnen bara. Även då åker jag sist, så att jag ser var den som guidar mig hoppar av.

    Det handlar väldigt mycket om att kunna våga lita på instruktioner. Jag måste ju hela tiden lita på att den som åker bakom har koll. Särskilt när man åker ovanför trädgränsen. Det är förvisso väldigt häftigt, då man ser väldigt långt och det är en fin miljö, men å andra sidan försvinner alla referenser och perspektivet gör att jag tycker att det ser ut som att jag är på väg utför ett enormt stup. Men det är en härlig upplevelse som jag ändå inte velat missa.

    Nu har jag inte åkt slalom på över 10 år, frågan är om jag skulle våga. Man blir ju försiktigare/klokare med åren sägs det.

  • Nu blev det vinter, på riktigt

    Då var det dags igen, första snön för den här vintern. Ganska trevligt ändå när det blir vitt och ljusare ute.

    För mig är snön både bra och mindre bra. Att det blir ljusare är ju såklart en fördel men när allt blir vitt så suddas alla kontraster ut, vilket gör att jag oftast inte har en susning om vad som är väg och vad som är vägkant. Det har hänt att jag promenerat rakt ut i diket i tron om att jag varit på vägen. Därför är jag extra beroende av hunden i sådana här lägen.

    Normalt sett är en molnig dag mest optimal för min del. (Låter lite trist kanske). Men i det här fallet så kan faktiskt solen hjälpa mig en hel del, jag ser reflektioner från snöhögar och vallar bättre då. Är det molnigt så blir allting helt vitt.

    En annan klar fördel med vintern är snöpinnarna, i mörker ser jag dem klart och tydligt när de reflekteras i ficklampan. Då blir det mycket lättare att se vart vägen går.

    Så för mig är vintern både bra och mindre bra. Fast med Sally till hjälp så funkar det riktigt bra ändå.

    En bild på gångvägen utanför huset. Åker på båda sidorna och riksvägen lite längre bort. Snöigt, vitt och fint.
    Första snön, här syns det iallafall ungefär var vägen går.

  • Härligt med lite snö

    Nu har vi äntligen fått lite snö här. Det ser så mycket trevligare ut när det är vitt på marken. Det blir även lite ljusare och det känns verkligen som att julen närmar sig. En riktigt solig vinterdag med mycket snö kan vara väldigt härlig.

    Tyvärr kan snön ställa till det lite för mig ibland, när allt blir vitt försvinner alla referenser och kontraster för mig, så jag ser varken vägkanter, diken, trotoarkanter eller liknande. Snöhögar och vallar ser jag inte heller.

    Det får mig att tänka på en händelse so inträffade för ett antal år sedan. Jag skulle gå och handla lite. Runt där jag bor så är det mycket åkrar och andra öppna ytor och just den här dagen hade det kommit mycket snö. Så jag börjar gå mot affären och märker helt plötsligt att det blir väldigt ojämnt. Jag tänker inte mer på det utan fortsätter och tänker att det är säkert bara lite dåligt plogat. När jag sedan märker att jag inte kommer fram till affären så börjar jag inse att något är fel. Det visar sig att jag svängt lite fel och hamnat mitt ute på en åker. Så det var bara att vända tillbaka och börja om. Det såg nog jätteroligt ut när det går spår rakt ut på åkern. Men det bjuder jag på, en rolig historia att berätta för folk helt enkelt. 🙂

    Så jag har alltså inte dragit mig från att röra på mig, trots att förutsättningarna varit dåliga. Jag vill ju inte missa något bara för en sådan sak eller riskera att bli instängd. Allting löser sig ju i slutändan.

    Nu när jag dessutom har en hund som älskar att jobba så blir det hela dessutom mycket lättare. Hon uppskattar verkligen utmaningar och ju mer ”hinder” det finns i vägen desto mer jobbsugen och alert blir hon. Tidigare i veckan, när det kommit massa snö och det låg högar lite överallt på vägen till jobbet, blev hon överlycklig och jag fick nästan bromsa henne då hon mer eller mindre ville springa till jobbet. Så himla kul när hon blir så fokuserad och gillar sitt jobb.

    Passar på att dela med mig av en bild från vår morgonpromenad också. Glad första advent!

    Vinterlandskap