Blind vardag

Etikett: Resa

  • En liten höstutflykt

    För ett tag sen var jag och hälsade på delar av familjen som flyttat till Härjedalen. En dag när det var fint väder tänkte vi göra en utflykt och åka och titta på en fors, Hoedestupet. Det kom till under den tid som man flottade timmer på vattnet och just här var det så trångt att man var tvungen att spränga en ny del av ån. Sagt och gjort, vi åkte iväg och efter några mil på en grusväg ut i skogen kom vi fram.

    Från parkeringen ner till själva forsen gick en stig full med sten och rötter. Man gick ner för en ganska brant backe och sedan efter ån bort till en liten grillplats. Jag hade såklart Sally med mig då det fungerar riktigt bra att ha henne med i sådana här miljöer. Hon är riktigt skicklig på att se till att vi går på ett bra ställe.

    Vi började gå ner mot forsen men rätt som det var såg hon att det blev blött på ett ställe. Hon bestämmer sig då för att göra en rätt hastig undanmanöver, varpå jag snubblade till på en hal sten och rätt vad det var så stod jag med huvudet fastkilat mellan två trädstammar. Så där stod jag och funderade på vad sjutton som hände egentligen och det undrade nog alla. Måste sett hemskt kul ut.

    När jag kommit loss så gick resten av biten bra. På ett ställe får man gå ändes ån och där blir det smalt, men det gick bra. Väl framme grillade vi korv och Sally fick nosa runt och upptäcka området medan vi grillade. Jag var nära kanten åtminstånne några gånger fick jag upplysningar om så till slut parkerade jag på ett ställe tills vi åkte hem. Tyckte att det var säkrast, så att jag inte av misstag fick ett höstdopp. 🙂

    En bild på naturen vid forsen
    Jag och Sally
    Några bilder från Hoedestupet

  • Bussutrop – en liten sak som hjälper otroligt mycket

    I ett tidigare inlägg har jag berättat om mina upplevelser av samhällsfunktionen Arbetsresor. Tyvärr visade det sig att den tjänsten fungerade allt annat än bra. Förseningar, diskussioner med vissa förare om att de fick för dåligt betalt och att jag blev mer eller mindra nklagad för det, bilar som helt enkelt inte dök upp av föregående anledning. Ja, kort och gott, en enorm stress över ifall man kommer till jobbet men även hem ifrån jobbet. När jag sedan bytte jobb till ett i närheten bestämde jag mig, jag ska klara mig så gott jag kan med kommunala färdmedel. Då vet jag vad jag har och det har känts säkrare. Nu när det gått snart fem år kan jag konstatera att det lett till massa bra saker. Bland annat behöver jag aldrig planera ifall jag ska jobba över, åka hem tidigare etc (förut har man varit tvungen att ringa taxibolaget en bra stund innan för att ändra tiderna), stressnivån blir mindre då jag vet att jag kommer fram till arbetet i tid och jag kommer dessutom hem i tid. Man kan oftast lita på att bussen kommer.

    En sak som blivit väldigt viktig för mig är de utrop som finns i bussarna som talar om vilken hållplats som kommer. Jag bor efter en landsväg där det går ganska snabbt och det finns ytterst få hållpunkter som jag kan ta sikte på. Dessutom är hållplatserna ganska täta och nu när det är snö och mörkt så går det inte alls att se var jag är.

    Därför är jag mer eller mindre beroende av dessa utrop. Idag till exempel var det en ren tillfällighet att jag upptäckte att jag var framme vid rätt ställe. Utropet var avstängt och jag ser av en slump när bussen saktar in att det är upplyst till höger om bussen. (Det enda stället efter vägen som har gatlysen är just min hållplats). Då blev det helt plötsligt bråttom att samla ihop väskor, hundens sele, reflexvästar och hund och smita av bussen.

    Problemet en sådan här gång, ifall jag skulle missa min hållplats, är att hållplatsen efter min ligger i en skymd kurva. Jag behöver då korsa en 80-väg å ett ganska dåligt ställe, vilket inte är helt optimalt. Fortsätter jag ytterligare en hållplats så finns där en rondell precis före, som jag kan märka ganska tydligt. Där finns en bra gångväg som går nästan hela vägen hem till mig så där funkar det fint att gå av. Men å andra sidan blir det betydligt längre att gå.

    Nu har det här systemet varit helt avstängt på min buss i snart tre veckor, vilket har lett till att jag fått chansa när det är dags att trycka på knappen. In till jobbet går ju bra då det är sluthållplatsen jag hoppar av på. Men hem blir värre. Visst kan man fråga närmsta passagerare, men det vill jag ju inte heller göra, eftersom man inte vill störa dem i onödan.

    Om man kan lita på att sådana här system fungerar i bussarna så skulle det underlätta något enormt för mig. Men jag kan absolut förstå att det lätt kan bli störande för andra att hela tiden höra den tjata hela tiden, men man behöver ju inte ha någon jättehög volym på det. Utan bara så att man precis hör, det räcker gott. Eller varför inte gå steget längre? Att låta detta bli en funktion i kollektivtrafikbolagets app? Så kan man bara ha ett headset på sig och få informationen direkt i luren, mycket smidigt. Man stör ingen och kan samtidigt lyssna på en bra podd, musik eller vad man vill. Om det inte finns några tekniska begränsningar vill säga. Den idén bjuder jag på. 🙂

  • Två spännande dagar på konferens

    Nu har vi kommit hem från en konferens med jobbet. Vi var på en konferensanläggning där vi övernattade.

    För min del blir det ganska mycket att ta in. Hur ser det ut där vi kommer att vara? Var kommer vi att hålla till? Var ligger mitt rum? Var ligger matsalen? Ja, en massa saker. Lägg till även att det är mycket folk överallt och att ljudnivån är ganska hög. Det blir en hel del att ta in i huvudet.

    Inför den här resan så var det lite oklart hur jag skulle göra med Sally. Det slutade med att hon helt enkelt fick följa med, vilket har fungerat perfekt! Eftersom hon har ett otroligt bra bildminne gick det väldigt snabbt för henne att lära sig våra vanligaste ”rutter”. Så det var inga som helst problem att navigera sig fram i en ganska rörig och stökig miljö.

    En annan sak, som jag inte ens tänkt på förrän nu, är att det gick mycket lättare att hänga med i samtal, på gruppövningar etc. Som jag tidigare nämnt så är det en utmaning att lära sig nya miljöer och det går åt mycket energi till detta. Även bullriga miljöer och mycket människor i rörelse är en utmaning. Nu när jag hade hunden med mig så blev det här inget problem alls egentligen. Det sparade mig mycket energi och jag kunde lägga den på att hänga med på allt vad vi skulle göra istället. Jag upplevde att jag kunde slappna av mer och blev lite mer social helt enkelt.

    Sen är det alltid skönt att kunna ha möjligheten att ta sig fram på egen hand. Nu har jag förmånen att ha världens mest omtänksamma och hjälpsamma kollegor, som gärna hjälper till där det behövs, men samtidigt vill jag ju inte att de ska känna sig låsta att behöva hålla koll på mig. Jag vill ju att de ska ha det lika trevligt och avslappnat som jag har det.

    Så för mig var det väldigt värdefullt att kunna ha med mig Sally under de här dagarna. Två toppendagar helt klart!

    Efter att ha gjort ett utmärkt jobb så blev det en belöning i form av ett gott ben när vi kom hem.

  • Att tänka efter före är bra ibland

    Som ni säkert läst tidigare så har jag i mitt tidigare arbetsliv varit ute och rest ganska mycket. Dels med kollegor men också mycket själv. Det hände en hel del under dessa resorna som jag inte räknade med.

    Vid ett tillfälle skulle jag göra ett jobb uppe i Sollefteå. Jag åker upp dit och gör det jag ska och allt går fint. Sen, när jag ska åka hem så ska jag byta tåg på en liten station på vägen. Jag får då veta att jag ska gå en bit på perrongen för att hamna där nästa tåg stannar, så sagt och gjort, jag börjar promenera iväg ändes perrongen.

    Rätt som det var så stod det en grind i vägen för mig. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte men det enda jag hade i huvudet var att jag behövde gå runt den. Sagt och gjort, jag försökte krångla mig förbi grinden och då hör jag någon fråga ”Du ska med tåget va?” Det visade då sig att jag höll på att ta mig förbi själva avstängningen i slutet av perrongen så jag höll på att promenera rakt ut på spåren.

    Så tänka efter före är bra ibland.

  • Saker ändrar sig väldigt snabbt ibland

    Som jag tidigare nämnt så har jag rest en hel del i mitt tidigare jobb. Vi hade kunder över hela landet och det blev därför en hel del resande, mest på egen hand. Vid ett tillfälle gick det inte riktigt som jag tänkt mig.

    Jag skulle åka upp till Sundsvall och hålla i en utbildning i några dagar. På vägen skulle jag stanna till i Gävle och göra lite annat jobbrelaterat pyssel, passade ju riktigt bra då tåget ändå passerar Gävle. Redan där började saker strula. Min ryggsäck gick sönder, så istället för att ha den på ryggen fick jag släpa på den i ett av handtagen. Väldigt opraktiskt då den var full med saker.

    Jag hade redan innan resan fått tips om ett litet hotell utanför Sundsvall där jag kunde övernatta de nätter jag skulle jobba där. Jag minns att när jag ringde och bokade så reagerade jag på något som inte stämde, men jag tänkte att jag inbillar mig väl säkert. De bad mig att höra av mig lite innan jag skulle checka in så att de kunde ha folk på plats då, men det var ju inget konstigt då jag bott på ett litet hotell innan som hade liknande rutiner och det hotellet var riktigt bra.

    När jag sätter mig på tåget efter att ha avklarat allt jag skulle i Gävle så rinde jag hotellet. Inget svar. Jag väntar i ca en halvtimme och ringer igen, inget svar. Jag fortsätter att ringa med jämna mellanrum och när det är 10 minuter kvar innan tåget är framme så inser jag att de inte kommer svara, vilket leder till att jag inte har någonstans att övernatta de här dagarna.

    Jag inser att jag måste lösa det här väldigt snabbt, så jag ringer ett annat hotell efter att ha kollat Google och snabbläst reecensionerna på hotellet. (Det var dessutom en stor hotellkedja så då kändes det tryggt). Som tur var så hade de ett rum åt mig.

    Jag hade beställt assistans från tåget till taxi när jag kom fram till stationen. Det här var ju första gången jag vari Sundsvall så jag hade ingen aning om hur stationen såg ut. När jag berättade var jag skulle så erbjöd sig personalen att skjutsa mig dit, han menade att det här var det sista han skulle göra för dagen och kunde då lika gärna köra mig till hotellet, istället för att jag skulle betala en taxi dit. Verkligen snällt!

    När jag kom fram till hotellet visade det sig att alla enkelrum som fanns låg en bit ner i korridorerna. Så för att det skulle bli så enkelt för mig att ta mig runt på hotellet så erbjöd hotellpersonalen mig ett dubbelrum för enkelrumspris, rummet låg nämligen breedvid hissarna och de tyckte då att det skulle vara enklare för mig att ta mig fram då. Riktigt bra!

    Sen rullade allting på jättebra. Som en liten parentes kan jag nämna att när jag gick ner och åt och skulle gå tillbaks så råkade jag missa lite och klampade in bakom recemptionsdisken. Det stod dessutom en personal där bakom som glatt sa ”Jaha, så du tänkte börja jobba här du med?” Men lite måste man bjuda på också. 🙂

    När jag väl kommit hem passade jag på att kolla upp det första stället jag tänkt övernatta på. Det visade sig att de fått många väldigt dåliga betyg från personer som tidigare varit där, så det var tur att det blev som det blev. Men jag lärde mig en hel del på det, exempelvis att det mesta går att lösa.

  • Lite mer om Västerås-tiden, att flytta hemifrån

    Som jag tidigare skrivit om så läste jag Datavetenskap på högskolan i Västerås. Eftersom jag bodde utanför Uppsala då så blev avståndet lite väl långt att pendla så då föll det sig naturligt att flytta hemifrån i samma veva. Det jag dock inte hade tänkt på var att Västerås är en helt ny stad för mig. Jag har aldrig varit där tidigare och jag kände ingen där. Lite läskigt på ett sätt men ändå spännande. Det kanske kan tyckas helt galet av mig att flytta till en helt ny stad, men det visade sig vara väldigt nyttigt och utvecklande på många sätt.

    Jag hade turen att få en liten lägenhet precis mitt emot skolan. En etta på ca 37 kvadrat, ljus och trevlig. Där trivdes jag bra under den tiden jag bodde där.

    En utmaning jag snabbt ställdes inför var att jag faktiskt inte hittar i Västerås. Till skolan var ju inte så svårt, att korsa en parkering var snabbt avklarat. Men sen då, att hitta till affärer, att hitta tågstationen för att kunnaa ta mig hem till familjen etc.

    Det jag tog mig an först vaar att lära mig att hitta till tågstationen. Om något skulle hända så kunde jag alltid ta mig hem. Sen byggde jag på mer fler och fler saker och till slut fick jag en bra bild av staden och dit jag brukade gå mest. Så på slutet tycker jag att jag hade en rätt bra bild av stan och kunde röra mig ganska fritt på egen hand.

    Sen är det ju en massa annat som blir helt nytt när man flyttar till ett eget boende. Bara en sådan sak som att laga mat, då har vi saker som är varma och så vill man ju inte att maten ska bli dålig på något sätt. Här fick man verkligen använda känslan och de sinnen som jag har som fungerar som de ska. Sen att läsa på burkar och annat var en utmaning. Då kom jag på att jag faktiskt kan använda min kamera i telefonen och zooma in texten och där se vad det står, även om kamerorna inte var så jättebra på den tiden så var det fullt tillräckligt att läsa enstaka saker. Att måtta är heller inte helt enkelt alla gånger, jag menar då att veta hur mycket pasta jag ska koka, eller hur mycket ris jag ska koka. Kan säga att jag säkert kokat många liter för mhycket genom de här åren, vilket har lett till en massa matlådor. Det har även hänt åt andra hållet, att jag kokat för lite och upptäckt när jag ätit klart att jag inte har någonting alls till matlådorna. Då får man ställa sig och göra om och göra rätt. 🙂

    Och på tal om matlådor, jag brukar göra tillräckligt med mat så att jag har några matlådor i frysen. Mycket praktiskt att kunna ha till lunch dagen efter eller ifall man inte orkar laga mat. Under studietiden var det dessutom praktiskt att kunna springa hem på lunchen och ta en låda. Det som dock kan ställa till det är att fryst mat är svår att identifiera, vilket leder till att det varje gång blir en överraskning varje gång man tar en låda som ligger lite längre ner i frysen. Vid ett tillfälle hade jag, som jag beskrivit ovan, kokat för mycket pasta. Ekonomisk som man försöker vara så frös jag in det i en låda och en dag tar jag en och stäler i kylen att ha till lunch den dagen. När jag sedan kommer hem och vämer den upptäcker jag att det bara är pasta i den. Inte en så jätterolig lunch direkt. 🙂 Men det fick gå det också.

    Eftersom avståndet hem var en bit så var det ju svårt att få hjälp om det skulle behövas. Visst fanns telefon, men att åka tog ju en bra stund. Därför blev det mycket problemlösning när jag hamnade i olika situationer, det gällde att tänka ut lösningar på saker som dök upp. Det är en av sakerna till att jag tycker att min tid i Västerås var väldigt lärorik, jag lärde mig att dels lösa problem och dels att allting löser sig med lite vilja och envishet. Men eftersom jag lärt mig att promenera ner till busstationen hade jag alltid möjligheten att åka hem ifall jag ville och det var en trygghet.

    När utbildningen var klar och det var dags att flytta ur studentlägenheten föll det sig så att jag fick ett jobb i Solna och dessutom en lägenhet månaden efter. Så därför flyttade jag hemåt till en liten lägenhet ute på landet utanför Uppsala, där jag bor än idag. Jag trivs otroligt bra, lugnt och skönt och gott om promenadmöjligheter för mig och hunden. Dessutom är jag uppväxlt i området så här hittar jag utan och innan. 🙂