Blind vardag

Etikett: Problemlösning

  • Ett tag sen senast

    Nu var det ett tag sen igen jag skrev här på bloggen, bortsett från mitt senaste inlägg då. Lite saker har hänt på sista tiden, bland annat har Sally varit sjukskriven en tid då hon tagit bort några knölar. Än en gång konstaterade jag då vilken enorm hjälp hon är, hon kunde inte jobba på lite mer än en månad på grund av detta och det var såklart precis när vi fick massa snö före jul. Jag tog faktiskt en bild på hur det såg ut, snacka om att allt var vitt.

    Såhär såg det ut.

    I början fick hon bara ta små korta rpomenader. Så jag tänkte första kvällen att jag tar en liten sväng utanför tomten bara. Snön fullkomligen vräkte ner, så vi gick bara precis utanför huset. Hon gjorde det hon skulle och sen skulle vi ta oss in i värmen igen. Problemet var att eftersom hela världen var vit, det var kolsvart ute och snön vräkte ner så såg jag inte var jag var och i vilken riktning jag gick. Efter ca 10 vändor fram och tillbaks (kändes det som) krockade jag med grindstolpen och då förstod jag var jag var.

    Sen gick tiden och det gällde att navigera sig fram mellan snövallarna så gott det gick. Ni vet, i vissa bilar finns ju teknik som gör att bilen håller sig i rätt fil. När den inte riktigt hittar linjerna så letar den efter dem och kör lite fram och tillbaks över vägen, precis så kände jag mig när jag studsade fram mellan snövallarna. Oftast gick det bra, men ibland försvann jag ner i dikena. Gissa om det var skönt när hon kunde börja arbeta igen!

    Sally repade sig dock bra efter det här, men för någon månad sedan råkade hon trampa snett på en äng och gjorde illa benet. Hon har dock repat sig bra även från det här men det har inneburit lite mer sjukgymnastik. Som tur är har jag haft vänner/kollegor som hjälpt till lite extra under den tiden, vilket är guld värt!

    På tal om Sally så fyllde hon 10 år för några dagar sedan. Tänk vad tiden går gott, det var ju nyss som hon kom ju. I maj var det sju år sen jag fick henne och därmed min första ledarhund. Vilken resa!

    Ute på tidig morgonpromenad. Lugnt och stilla.

    Sen har jag även varit uppe i Härjedalen hos familjen några svängar och bland annat åkt skoter, varit på lite utflykter och grillat och ätit kålbulle och har allmänt haft det bra där. Om ni inte läst mitt förra inlägg så kan ni se där hur en bussresa kan fungera om man är synskadad.

    Så nu ser vi fram emot våren, även om snön kan vara trevlig. Skönt att det blir lite varmare och framför allt ljusare.

  • Problemlösning

    Någgot som ibland kan ställa till det för mig är när man råkar ut för vägarbeten eller på annat sätt inte kan ta sig fram den normala vägen. Eftersom jag inte kan överblicka hur det ser ut så blir det lite svårt att hitta runt detta. Därför är det så skönt att kunna få den hjälpen ibland.

    Härom veckan var vi på väg till jobbet. Vi brukar då ta en väg ner för en trapp vid en av tågperrongerna, för att det brukar vara en lite lugnare väg. Jag ber därför Sally att leta rätt på trappan när vi börjar närma oss. Den här gången gick hon glatt fram till räcket och visade mig det, men vänder sedan och går åt ett annat håll, förbi trappan. Jag tänker att hon ska få visa vad hon tänker göra. Sen stannar hon till och visar mig en dörr. Jag ber henne då att leta upp trappen igen vilket hon glatt gör, men går tillbaks igen till samma dörr. Det kommer då en förbipasserande människa och säger i förbifarten att rappan är avstängd och att jag då står vid hissen. Sally har alltså räknat ut att ”Nej, vi kan inte ta trappan nu så därför tar vi hissen istället.

    Till saken hör att vi aldrig tagit den hissen tidigare. Så därför blir jag extra imponerad över vilken problemlösningsförmåga och engagemang hon har.

  • Rörigt värre

    För ett tag sen hade vi en invigning av våra nya lokaler på jobbet. En jättetrevlig tillställning med massa roliga små moment, såsom tipsrunda och lite andra tävlingar.

    En stor utmaning för mig är mycket folk på liten yta. Man brukar ju säga att 80% av alla intryck hjärnan får in är synintryck, när då synen är försämrad eller borta helt så måste dessa intryck in någon annanstans, i mitt fall via hörseln. Om det då är mycket ljud och många som rör sig så blir det rena kaoset i mitt huvud och hjärnan jobbar för fullt med att sortera alla intrycken. Var befinner jag mig? Hur ser det ut runt mig? Vilka är i närheten? Var är mina kollegor/mitt sällskap? Var ska jag förflytta mig och finns det eventuella hinder i vägen? Ja, det är många frågor som hjärnan ska besvara, för det mesta genom hörseln.

    Eftersom mitt synfält är att jämställa med ett knappnålshuvud (ungefär fem grader av fullt synfält) så blir det lätt rörigt. Om jag exempelvis ska följa efter någon så år det bara den personen jag följer efter som jag ser. Resten faller bort och jag kan inte uppfatta ifall det kommer personer eller saker på sidan om mig. Eftersom hjärnan går på högvarv och allt mitt fokus ligger i att följa efter så är det lätt att tappa fokuset helt och tappa personen i sikte. Hjärnan börjar då att försöka sortera ut alla syn och ljudintryck för att hitta personen igen och besvara alla frågor jag nämnde ovan.

    Ett exempel är att under inflyttningen så hade vi en tipspromenad på våningsplanet. Mycket folk rörde sig på en ganska liten yta. Det gäller då för mig att dels hålla koll på var mitt lag är och dels hänga med när vi går genom korridorer, kontorslandskap och sånt. Jag kan då inte heller låta avståndet öka för mycket, dels för att jag inte ser mer än ett par meter framför mig i bästa fall och dels för att det kan komma in människor emellan och då är det lätt att tappa bort den jag ska följa med.

    En annan sak är att man lätt kan uppfattas som frånvarande och inåtvänd. Nästan lite nonchalant. Jag missar lätt när personer pratar med mig och kanske inte hör riktigt vad som sägs. Det beror helt enkelt på att det blir svårt att sortera ut det som sägs ur ett annat brus. Sen kan det också vara svårt att veta om personen i fråga pratar med mig eller med någon annan, just för att allt blir så rörigt i huvudet.

    Som ni kanske märker så är det väldigt mycket i mitt huvud som jag måste hålla reda på. Är det dessutom mörkt i lokalerna så blir det ännu värre, då mitt mörkerseende är i princip obefintligt. Däremot är det viktigt för mig att inte undvika sådana här saker. Jag gillar ju att prata med andra människor och vara en del i gemenskapen. Så för mig gäller det att försöka hitta strategier att komma runt dessa ”små” utmaningar. Hur dessa strategier ser ut vet jag inte, men jag vet att ju mer jag tränar på det desto bättre blir jag och då kommer jag att hitta en bra väg runt utmaningarna.

  • Saker ändrar sig väldigt snabbt ibland

    Som jag tidigare nämnt så har jag rest en hel del i mitt tidigare jobb. Vi hade kunder över hela landet och det blev därför en hel del resande, mest på egen hand. Vid ett tillfälle gick det inte riktigt som jag tänkt mig.

    Jag skulle åka upp till Sundsvall och hålla i en utbildning i några dagar. På vägen skulle jag stanna till i Gävle och göra lite annat jobbrelaterat pyssel, passade ju riktigt bra då tåget ändå passerar Gävle. Redan där började saker strula. Min ryggsäck gick sönder, så istället för att ha den på ryggen fick jag släpa på den i ett av handtagen. Väldigt opraktiskt då den var full med saker.

    Jag hade redan innan resan fått tips om ett litet hotell utanför Sundsvall där jag kunde övernatta de nätter jag skulle jobba där. Jag minns att när jag ringde och bokade så reagerade jag på något som inte stämde, men jag tänkte att jag inbillar mig väl säkert. De bad mig att höra av mig lite innan jag skulle checka in så att de kunde ha folk på plats då, men det var ju inget konstigt då jag bott på ett litet hotell innan som hade liknande rutiner och det hotellet var riktigt bra.

    När jag sätter mig på tåget efter att ha avklarat allt jag skulle i Gävle så rinde jag hotellet. Inget svar. Jag väntar i ca en halvtimme och ringer igen, inget svar. Jag fortsätter att ringa med jämna mellanrum och när det är 10 minuter kvar innan tåget är framme så inser jag att de inte kommer svara, vilket leder till att jag inte har någonstans att övernatta de här dagarna.

    Jag inser att jag måste lösa det här väldigt snabbt, så jag ringer ett annat hotell efter att ha kollat Google och snabbläst reecensionerna på hotellet. (Det var dessutom en stor hotellkedja så då kändes det tryggt). Som tur var så hade de ett rum åt mig.

    Jag hade beställt assistans från tåget till taxi när jag kom fram till stationen. Det här var ju första gången jag vari Sundsvall så jag hade ingen aning om hur stationen såg ut. När jag berättade var jag skulle så erbjöd sig personalen att skjutsa mig dit, han menade att det här var det sista han skulle göra för dagen och kunde då lika gärna köra mig till hotellet, istället för att jag skulle betala en taxi dit. Verkligen snällt!

    När jag kom fram till hotellet visade det sig att alla enkelrum som fanns låg en bit ner i korridorerna. Så för att det skulle bli så enkelt för mig att ta mig runt på hotellet så erbjöd hotellpersonalen mig ett dubbelrum för enkelrumspris, rummet låg nämligen breedvid hissarna och de tyckte då att det skulle vara enklare för mig att ta mig fram då. Riktigt bra!

    Sen rullade allting på jättebra. Som en liten parentes kan jag nämna att när jag gick ner och åt och skulle gå tillbaks så råkade jag missa lite och klampade in bakom recemptionsdisken. Det stod dessutom en personal där bakom som glatt sa ”Jaha, så du tänkte börja jobba här du med?” Men lite måste man bjuda på också. 🙂

    När jag väl kommit hem passade jag på att kolla upp det första stället jag tänkt övernatta på. Det visade sig att de fått många väldigt dåliga betyg från personer som tidigare varit där, så det var tur att det blev som det blev. Men jag lärde mig en hel del på det, exempelvis att det mesta går att lösa.