Blind vardag

Etikett: Ledarhund

  • Idag firar vi tre år

    Idag är det på dagen tre år sedan Sally flyttade in här. Det har varit tre intressanta år och jag kan inte låta bli att fundera över vad som hänt på dessa år.

    Jag minns att en av de första dagarna jag hade henne skulle vi ut på kvällspromenaden. Det hade då blivit mörkt och jag fick för mig att ta en längre promenad, bara för att jag kunde. Då insåg jag på riktigt att det här kommer bli riktigt bra. Jag kan ta mig fram varsomhelst, närsomhelst.

    Sedan har allt rullat på, vi jobbar på väg till och från jobbet, men det blir också en del andra äventyr och hon tyker fortfarande att det är lika roligt att få släpa runt på sin husse, oavsett om vi ska handla något, gå till jobbet eller bara ta en promenad. Om det inte regnar eller är slaskväder såklart.

    Sen har vi såklart råkat ut för lite utmaningar längs vägen. Några veckor efter att hon kommit gjorde hon illa sin ena tass, vilket gjorde att hon fick skutta på tre ben ett tag. Men det gick snabbt över men arbetslusten fanns ändå, trots att hon fick vila under tiden tassen läkte.

    Nu hoppas vi på många fler år och hon får fira med ett vansinnigt gott ben.

  • En inblick i ett arbetspass

    Jag tänkte dela med mig av en liten inblick i hur det kan se ut när Sally arbetar. Vi fick för oss att ta en promenad i helgen när det blev lite sol och fint. Promenadsträckan är i området där jag bor, ändes en landsväg så sträckan är väldigt enkel för Sally.

    • 1
    • 2
    • 3
    • 4
    • 5
    • 6
    • 7
    • 8
    • 9
    1. Här går vi ändes landsvägen. Sally är tränad att hålla sig efter vänsterkanten så gott det går. Skulle något hinder finnas så går hon runt det och återvänder till kanten. Hon kan också följa linjer i marken, till exempel de som skiljer cykelbana från gångbana, men då måste jag visa henne att hon ska följa linjen och inte vägkanten.
    2. Nu har vi kommit fram till en vägkorsning där vi ska korsa vägen och svänga höger. Sally stannar och visar att vi ska svänga genom att vända sig åt det hållet vi ska gå åt, i det här fallet höger.
    3. En liten paus i trädgården hemma. Hon ligger med selen på sig och inväntar att jag ska hämta henne och ge henne en ny uppgift.
    4. Nu har vi kommit fram till trappen hemma. Här visar Sally att det kommer en trapp genom att ställa framtassarna på det nedersta trappsteget, i det här fallet plattorna.
    5. Nu har jag talat om att jag uppfattat trappen och vi är nu på väg upp.
    6. Slutligen visar Sally var handtaget till dörren är genom att lägga nosen där.
    7. Att köra i skogen är heller inga problem, nu väntar Sally på nästa kommando.
    8. Här kör vi efter en stig i skogen, ett av Sallys favoritställen att gå på. Mycket att hålla reda på men det gillar Sally.
    9. Äntligen lite rast, selen är avtagen och då får man gå och nosa fritt. Och såklart passar man på att skvätta ner husse lite också.

  • Morgonpromenad

    Nu har vi precis klarat av morgonpromenaden. Det brukar vara skönt att ta en liten promenad på morgonen, det tycker både jag och Sally. Just idag var det spöregn och bara några få plusgrader så när Sally gjort vad hon skulle så stannar hon och visar med hela sitt kroppsspråk att nu går vi hem husse. 🙂

    Förra helgen var det dock desto bättre. Då var det en härlig vinterdag, tyvärr då utan snö. Men såhär såg det ut:

    Bilderna är tagna förra helgen under min och Sallys morgonpromenad.

  • Blåsigt värre

    Det blåser just nu halv storm ute känns det som, men det hör väl årstiden till antar jag. Då kan jag inte låta bli att fascineras av hur mycket jag egentligen använder min hörsel till saker när jag är ute och går.

    Vi var på väg hem i mörkret efter grusvägen härutanför. När vi går så ser jag ett par lysen ganska långt borta men jag kan inte bedöma avståndet fram till dem. Eftersom det låter en hel del från vinden hör jag inte vad det kan vara. När vi kommit en bit till stannar hunden intill kanten och en bil passerar oss. Jag hör den då på kanske bara ett par meters håll. Hade jag inte haft hunden vid det tillfället hade jag säkert stannat så fort jag sett lamporna, men hade nog då fått stå där en stund. Hade bilen kommit bakifrån istället hade jag nog inte upptäckt den förrän den var precis inpå ig.

    Jag kan även få svårt att lokalisera mig när det blåser mycket, när det dessutom är mörkt ute blir det ännu svårare. Jag lyssnar på något sätt hela tide efter saker jag passerar, t.ex hus, staket, skog eller vad det nu kan vara och med hjälp av det kan jag lista ut var jag är. Nu när detta försvann så märkte jag att det blev mycket svårare och jag är då glad att jag har en fyrbent kompis som ser till att jag kommer rätt.

    Nu ligger hon och vilar sig i form i sin bädd och väntar in veckans sista arbetsdag.

  • Gott Nytt År!

    Då var det dags för ett nytt år. Ett helt oskrivet blad i historien vilket ska bli väldigt spännande. Då blir det ju ibland så att man tänker tillbaks vad som hänt det här gångna året.

    Det som först slår mig är att jag fick en fast anställning på mitt nuvarande jobb. Jag hade tidigare arbetat som konsult där i ett och ett halft år men i somras blev jag alltså anställd direkt av dem. Väldigt roligt att de är så pass nöjd med mig och vad jag presterat.

    Sedan har jag ju också startat den här bloggen. Det ska bli väldigt spännande att se var det tar vägen.

    Det slog mig också att vi inte bara byter år, utan årtionde. När jag tänker tillbaks på hela årtiondet så har det hänt desto mer. Dels blev jag klar med min utbildning men har också kommit ut i arbetslivet och har haft tre jobb. Jag har dessutom fått tre otroligt härliga syskonbarn, som jag ser väldigt mycket fram emot att se växa upp. På min 30-årsdag åkte hela familjen till Grekland och hade det allmänt härligt. För att nämna några stora saker.

    På det personliga planet har det även hänt mycket. Jag har blivit betydligt mer självständig och säker och vågar ta för mig mer. Mycket tror jag beror på mina arbeten, där det ingått mycket resande på egen hand och ansvar. Dessutom är hunden en bidragande orsak till detta, jag kan mycket lättare ta mig fram dit jag vill på egen hand. Henne fick jag ju också under den här tiden och även det är ju en stor händelse.

    Nu ser jag fram emot ett nytt år och allt vad det kan innebära. Med det önskar jag alla ett riktigt Gott Nytt År!

  • En arbetsvecka utan extra ögon

    Jag har sagt det förr, det är helt otroligt vad hunden gör skillnad. Nu har hon varit hemma i en vecka pga att hon varit sjuk och jag har på egen hand tagit mig till och från jobbet. Dessutom i inte så bra förutsättningar för min del med regn, mörker och inte alltför upplysta vägar. Det har visserligen gått efter omständigheterna bra men visst har det varit ansträngande, då man går på helspänn hela tiden. Men det har funkat, det är ju det som är huvudsaken och jag vet att jag kommer klara av det om det skulle hända igen.

    Igår när vi skulle ta den vanliga morgonpromenaden så märkte jag att min blindkäpp var ovanligt kort. Så jag tittade efter och såg att tydligen har jag knäckt av de sista centimetrarna av den. Visst har jag använt den lite extra genom att känna mig fram efter kanter och annat nu när jag inte haft hunden, men jag kan för mitt liv inte begripa vad jag gjort eller när jag skulle ha gjort det. Visst, jag har ett ganska högt gångtempo (ibland kanske lite för högt för att hinna med ibland), men så högt att jag skulle råka slå av pinnen utan att märka det tror jag inte. Lite roligt. 🙂

    Har förövrigt haft en bra helg, med ettårskalas och en förmiddag i garaget, där vi pysslat lite. Hunden mår dessutom bara bättre och bättre och förhoppningsvis kommer hon att kunna börja jobba snart också.

    Här tar vi igen oss lite efter dagens morgonpromenad.

    Hoppas även ni läsare haft en god helg, den här tredje advent.

  • En hund kan lösa många problem

    Något som kan ställa till det för mig är mörker. En anan sak är kraftig dimma, då referenser suddas ut och allt blir suddigt. Eftersom jag redan från början ser väldigt suddigt så blir det ännu värre. När dessa saker händer på samma gång blir det dubbla problem. Det här hände igår när jag klev av bussen efter arbetsdagen. Då jag bor på landet så har vi inte några gatlysen heller utan man får helt enkelt använda ficklampa. Visst, jag kan ta mig fram i sådana här situationer, men då går det långsammare och det tar mer energi. Säg att det tar 10 minuter för mig att gå den vägen normalt sett, i sådana här förhållanden hade det kanske tagit den dubbla tiden.

    Jag brukar låta hunden få rastas hela vägen hem från bussen. Men eftersom vädret var så dåligt så tänkte jag att hon får jobba lite till efter att hon uträttat sina behov. Så sagt och gjort, hon fick köra den sista biten hem och allt gick utan problem. Så det jag vill säga med det här inlägget är att en ledarhund gör en enorm nytta! Trots totalt usla förhållanden så kan jag röra mig snabbt och smidigt oavsett.

    Nu ska hon få en välförtjänt helg där hon får vila upp sig ordentligt till nästa arbetsvecka.