Blind vardag

Etikett: Högskola

  • Att hänga med i ett högt studetempo

    När det gäller att studera på högskola/universitet så är tempot betydligt högre än grundskola och gymnasie insåg jag väldigt snabbt. Dels är klasserna oftast större och mer saker ska gås igenom på kortare tid. Det gör att det blir svårare att hänga med i tempot, speciellt om man inte kan ta till sig informationen man får på papper, som visas på Powerpoint-presentationer, skrivs på tavlan etc.

    Som så många gånger förr har jag tänkt att det här blir en utmaning som så många andra, det måste gå att kunna lösa detta också. Och det gick alldeles utmärkt.

    Mycket av vår kurslitteratur var webbaserad, vilket innebar att man loggade in på en webbsida där kursböckerna fanns. Vi gjorde även proven där genom ett formulär som man fyllde i och skickade in. Vi hade även en studentportal där materialet lades ut av kursledarna. Vid något tillfälle var vi tvungna att använda en ”vanlig” bok, men då hade jag turen att kunna köpa den som PDF-fil och läsa den på datorn.

    Som synskadad student kan man få lite extra hjälp med att ta anteckningar. Det går till så att man utser en i klassen som är lite extra ögon, som exempelvis kan anteckna det som skrivs på tavlan, visas på presentationerna eller på annat sätt visuellt visas. Vi utsåg en person som gjorde detta, samtidigt som jag själv antecknade det jag kunde uppfatta. När föreläsningen var klar skickade han över sina anteckningar till mig och när jag jämförde hans och mina anteckningar upptäckte jag att vi kompletterade vandra jättebra. Det jag hade missat hade han fått med och tvärtom. En alldeles utmärkt lösning för båda helt enkelt.

    Efter en tid när man börjat lära känna kursledarna lite bättre så började de även förklara lite mer om vad som fanns på presentationerna och tavlan, så även jag kunde hänga med lite bättre. Det visade sig också vara bra för de andra kursdeltagarna att få lite mer ”extrainformation”. Jag kunde även få presentationerna skickade till mig i efterhand, så att jag kunde gå igenom dem i lugn och ro själv, vilket hjälpte mig jättemycket. Ibland kunde jag även få dem i förväg.

    I efterhand så tycker jag att dessa nästan fyra år rullade på väldigt bra, långt över vad jag först trodde. Med lite envishet och uppfinningsrikedom så löser sig mycket, samtidigt med lite uthållighet.

  • Att hitta hem är inte alltid så enkelt

    Under tiden jag bodde i Västerås så bodde jag i en studentlägenhet precis utanför högskolan. Väldigt smidigt att bara ha en parkering mellan min dörr och skolan.

    En dag, ganska i början av min högskoletid, hade vi pluggat ganska länge. Jag var trött och hungrig och tänkte gå hem och börja göra i ordning lite mat. Jag kliver ut och går till mitt hus. Det är då en som går före mig som öppnar dörren och jag kliver in bakom honom. Så när jag sätter nyckeln i låset och försöker komma in så märker jag att nyckeln inte tycks passa. Så jag står där och krånglar lite och börjar sakta inse att något är väldigt fel. Så helt plötsligt slår det mig att jag har gått in ifel port.

    Snabbt som ögat smiter jag ut och inser mitt misstag. Jag har gått in en port för tidigt! Pinsamt värre, som tur var såg det mörkt ut i lägenheten. Undrar just vad den som bodde där tänkt ifall personen i fråga var hemma. 🙂 Eller om jag ringt hyresvärden och påstått att låset var trasigt. Då hade det blivit lite mer pinsamt. 🙂

    Med det önskar jag trevlig helg!

  • Lite mer om Västerås-tiden, att flytta hemifrån

    Som jag tidigare skrivit om så läste jag Datavetenskap på högskolan i Västerås. Eftersom jag bodde utanför Uppsala då så blev avståndet lite väl långt att pendla så då föll det sig naturligt att flytta hemifrån i samma veva. Det jag dock inte hade tänkt på var att Västerås är en helt ny stad för mig. Jag har aldrig varit där tidigare och jag kände ingen där. Lite läskigt på ett sätt men ändå spännande. Det kanske kan tyckas helt galet av mig att flytta till en helt ny stad, men det visade sig vara väldigt nyttigt och utvecklande på många sätt.

    Jag hade turen att få en liten lägenhet precis mitt emot skolan. En etta på ca 37 kvadrat, ljus och trevlig. Där trivdes jag bra under den tiden jag bodde där.

    En utmaning jag snabbt ställdes inför var att jag faktiskt inte hittar i Västerås. Till skolan var ju inte så svårt, att korsa en parkering var snabbt avklarat. Men sen då, att hitta till affärer, att hitta tågstationen för att kunnaa ta mig hem till familjen etc.

    Det jag tog mig an först vaar att lära mig att hitta till tågstationen. Om något skulle hända så kunde jag alltid ta mig hem. Sen byggde jag på mer fler och fler saker och till slut fick jag en bra bild av staden och dit jag brukade gå mest. Så på slutet tycker jag att jag hade en rätt bra bild av stan och kunde röra mig ganska fritt på egen hand.

    Sen är det ju en massa annat som blir helt nytt när man flyttar till ett eget boende. Bara en sådan sak som att laga mat, då har vi saker som är varma och så vill man ju inte att maten ska bli dålig på något sätt. Här fick man verkligen använda känslan och de sinnen som jag har som fungerar som de ska. Sen att läsa på burkar och annat var en utmaning. Då kom jag på att jag faktiskt kan använda min kamera i telefonen och zooma in texten och där se vad det står, även om kamerorna inte var så jättebra på den tiden så var det fullt tillräckligt att läsa enstaka saker. Att måtta är heller inte helt enkelt alla gånger, jag menar då att veta hur mycket pasta jag ska koka, eller hur mycket ris jag ska koka. Kan säga att jag säkert kokat många liter för mhycket genom de här åren, vilket har lett till en massa matlådor. Det har även hänt åt andra hållet, att jag kokat för lite och upptäckt när jag ätit klart att jag inte har någonting alls till matlådorna. Då får man ställa sig och göra om och göra rätt. 🙂

    Och på tal om matlådor, jag brukar göra tillräckligt med mat så att jag har några matlådor i frysen. Mycket praktiskt att kunna ha till lunch dagen efter eller ifall man inte orkar laga mat. Under studietiden var det dessutom praktiskt att kunna springa hem på lunchen och ta en låda. Det som dock kan ställa till det är att fryst mat är svår att identifiera, vilket leder till att det varje gång blir en överraskning varje gång man tar en låda som ligger lite längre ner i frysen. Vid ett tillfälle hade jag, som jag beskrivit ovan, kokat för mycket pasta. Ekonomisk som man försöker vara så frös jag in det i en låda och en dag tar jag en och stäler i kylen att ha till lunch den dagen. När jag sedan kommer hem och vämer den upptäcker jag att det bara är pasta i den. Inte en så jätterolig lunch direkt. 🙂 Men det fick gå det också.

    Eftersom avståndet hem var en bit så var det ju svårt att få hjälp om det skulle behövas. Visst fanns telefon, men att åka tog ju en bra stund. Därför blev det mycket problemlösning när jag hamnade i olika situationer, det gällde att tänka ut lösningar på saker som dök upp. Det är en av sakerna till att jag tycker att min tid i Västerås var väldigt lärorik, jag lärde mig att dels lösa problem och dels att allting löser sig med lite vilja och envishet. Men eftersom jag lärt mig att promenera ner till busstationen hade jag alltid möjligheten att åka hem ifall jag ville och det var en trygghet.

    När utbildningen var klar och det var dags att flytta ur studentlägenheten föll det sig så att jag fick ett jobb i Solna och dessutom en lägenhet månaden efter. Så därför flyttade jag hemåt till en liten lägenhet ute på landet utanför Uppsala, där jag bor än idag. Jag trivs otroligt bra, lugnt och skönt och gott om promenadmöjligheter för mig och hunden. Dessutom är jag uppväxlt i området så här hittar jag utan och innan. 🙂

  • Högskolan

    Efter tre år på gymnasiet så blev det dags att bestämma sig för vad som skulle hända sen. En tanke jag hade var att börja jobba direkt. Men jag fick då tipset från en lärare jag hade på gymnasiet att det fanns en utbildning i Västerås som han tyckte skulle passa mig. Efter att ha läst lite om den bestämde jag mig, den skulle jag söka.

    Som jag skrev tidigare så fattades det lite matte, men det läste jag in. Jag lyckades dessutom hitta en bostad i närheten av skolan och efter sommarlovet flyttade jag dit. En trevlig liten lägenhet mitt emot skolbyggnaden.

    Första dagen på högskolan kommer jag aldrig att glömma. En informationsdag om högskolan och det program jag valt. Väldigt mycket saker att ta in på samma gång. När dagen var slut så var jag så trött i huvudet att jag var färdig att bara ge upp och åka hem. Efter lite prat med folk runtomkring som övertalade mig att försöka en vecka, så bestämde jag mig för att jag stannar veckan ut och känner efter. Tur var väl det, för jag blev kvar i nästan fyra år och ångrar absolut inte att jag gått den utbildningen.

    Programmet jag valde var Datavetenskap med inriktning Nätverk och kommunikation. Målet var att bli inätverkstekniker eller någon annan tekniker inom IT. Vi lärde oss bland annat fördjupad kunskap inom nätverk, säkerhet, telefoni men även inom serverdrift och lite programmering. Jag valde även till lite projektledning och webdesign, som jag tänkte att jag kunde ha nytta av.

    Som synskadad kan man få en person i den klass man går i att ta anteckningar och vara lite extra ögon. Den personen får dessutom lite betalt av skolan. Vi utsåg en person som fick uppdraget, som hjälpte till med lite anteckningar från de presentationer som visades på föreläsningarna. Efter en stund, när jag själv började bli lite varm i kläderna och skrev ner saker själv, visade det sig att våra anteckningar kompletterade varandra jättebra. Han skrev det som han såg på bilderna och jag skrev det jag hörde. Det blev verkligen bra anteckningar, som båda hade glädje av, vi vann båda två på det helt enkelt.

    Något som jag hade ganska stora problem med i utbildningen var matten. Eftersom det var på ganska hög nivå så var det mycket text och långa formler, vilket gjorde att dessa inte fick plats på min punktdisplay som jag läser text med på datorn. Man ser nämligen bara 40 tecken åt gången, vilket leder till ett väldigt skrollande och jag måste dessutom hålla väldigt mycket saker i huvudet. Därför valde jag att ta detta vid ett senare tillfälle och koncentrera mig på datorkurserna.

    Allt kursmaterial var webbaserat, vilket innebär att vi loggade in på en webbsida och där fanns materialet och även proven. Mycket smidigt. Det fanns några kursböcker som inte fanns på nätet, dessa kunde jag dock köpa som PDF-böcker, vilket funkade fint.

    En utmaning dock var att lära sig att hitta till föreläsningssalarna. Skolan var uppdelad i flera olika byggnader och det var inte alltid logiskt var rummen låg. Vi löste detta genom att jag mötte upp någon på ett förutbestämt ställe men efter en kortare tid började jag lära mig, till slut blev jag ”vägvisaren” när vi skulle till något nytt ställe. Kanske för att jag verkar ha ett bra lokalsinne.

    Det blev ca fyra väldigt bra och roliga år i Västerås och jag träffade väldigt många intressanta människor och framför allt, jag lärde mig väldigt mycket där. Dels genom utbildningen men även då jag flyttade hemifrån i samma veva, vilket jag tänkte berätta mer om i ett annat inlägg.