Blogg

Jag ser inte mig själv som en synskadad person, utan jag ser mig själv som en person som råkar se lite dåligt. För mig är det en ganska stor skillnad, då jag anser att man är en person och inte sitt handikapp. Visst är det klart att en sådan sak påverkar en lite men det är viktigt att det inte får ta över fokuset.

Det här synsättet försöker jag alltid ta med mig när jag träffar andra människor. Oavsett om personen har ett fysiskt handikapp eller ett psykiskt, såsom ADHD, dyslexi, Asberger eller vad det nu kan vara. Det viktiga är att inte döma personen efter det, utan att ta personen precis som den är. Alla är ju olika och tur är väl det!

Jag tror att vi kompletterar varandra. Exempelvis så använder jag min hörsel på ett annat sätt än vad en fullt seende gör och jag kan kanske lite enklare ta mig fram i mörker. Medan någon med exempelvis ADHD har andra förmågor som inte jag har. Man får helt enkelt dra nytta av det som är positivt och komplettera varandra, det är det jag tror.

Eftersom jag inte kan se personer jag möter använderjag hörseln för att identifiera vem jag möter. I mitt arbete kan jag utnyttja detta genom att avgöra vem som ringer in när jag svarar i telefon. Dels är det praktiskt av säkerhetsskäl, dvs att jag kan lättare avslöja ifall obehöriga ringer in. Men även att man snabbt kan identifiera vem som ringer och ge ett lite mer personligt bemötande till uppringaren. Jag har även lärt mig att memorera vissa saker, såsom hur det ser ut på skärmen i vissa situationer. Då blir det enklare för mig att kunna förklara för en användare vad han eller hon ska göra, vilket gör att jag kan enklare hjälpa personen när jag själv inte sitter vid datorn.

Man ska dra nytta av sina superkrafter helt enkelt.

Det blir så uppenbart hur mycket användning jag har av min hunds hjälp. Nu har hon råkat ut för en eländig magsjuka, vilket gör att hon får stanna hemma och vila upp sig tills hon är frisk. Nu är hon dock mycket bättre, så snart får hon jobba igen.

Det märks extra tydligt när det gäller att ta sig fram i mörker. När det är mörkt ute ser jag absolut ingenting, bara ljuspunkter från lamporna och blänker dessa i vägen blir det ännu mer förvirrande och vilseledande. Samtidigt som det är väldigt ansträngande för huvudet så tänker jag att det borde gå i alla fall.

I praktiken leder detta till att jag dels riskerar att gå in i saker. När det är mycket detaljer (ljuspunkter som reflekteras överallt) så försvinner detaljer som vägkanter, människor, hus och andra saker som kan tänkas stå ivägen. Dessutom tappar jag orienteringen och har svårt att veta var jag är. Detta leder till att jag måste ta det väldigt försiktigt och samtidigt vara med i huvudet hela tiden och vara på min vakt hela tiden för att inte krocka med någon och dessutom veta var jag är.

Har jag hunden, eller någon annan som ledsagar, blir det mycet lättare. Då kan jag lämna ifrån mig kontrollen och spara mycket energi på detta. Det är stor skillnad.

”Man saknar inte kossan förrän båset är tomt” brukar man ju säga och jag kan bara hålla med. Jag visste inte att hunden kunde vara till så stor nytta förrän jag faktiskt inte kunde ha henne med. Men envis som man är så får det gå ändå, det viktigaste är att hon blir pigg och frisk så att vi kan jobba och ha många roliga stunder tillsammans.

En fråga jag ofta får är ”Hur sjutton kan du arbeta med datorer och annan teknik när du inte ser?” En fråga som jag förstår kan dyka upp när man aldrig varit i kontakt med detta tidigare. Så därför tänkte jag i det här inlägget förklara lite kort om hur det funkar.

Det finns lite olika verktyg på marknaden, i mitt fall använder jag ett program som förstorar upp innehållet på skärmen så att det blir läsbart för mig. Jag använder också en uppläsningsfunktion som läser upp vad som står på skärmen med en röst. Till sist har jag en enhet tillkopplad till min dator, som visar innehållet på skärmen i punktskrift, vilket läses med fingrarna. För min del föredrar jag förstoring och punkt, då jag helt enkelt blir trött i huvudet när man får allt uppläst med en datorröst. Sen blir det ett problem när man t.ex sitter i kontorslandskap och jobbar med andra medarbetare, eller sitter på bussen och vill läsa något. Eller helt enkelt vill lyssna på musik medan man jobbar.

I mobilen, där det kan bli lite problem att släpa med en punktskriftsdisplay, använder jag för det mesta förstoringen men även tal ibland om jag ska skriva eller läsa längre texter. När talet används brukar jag använda en hörlur, så att inte omvärlden behöver höra vad jag pysslar med. 🙂 Och då kommer ju naturligtvis nästa fråga, hur kan man använda en pekskärm när man inte ser vad man pekar på? Här finns det två alternativ, antingen använder man en förstoringsfunktion, som fungerar lite som ett förstoringsglas. Man rör fingret runt på skärmen och området runt fingret blir då förstorat. När man hittar det man söker släpper man skärmen och trycker som vanligt på det man vill trycka på. Föredrar man istället att använda uppläsningsfunktionen så får man det man pekar på uppläst. När man väl hittat det man vill trycka på så dubbelklickar man på skärmen. Man kan också göra olika gester på pekskärmen för att utföra olika saker. Låter krångligt men är faktiskt väldigt smidigt när man väl kommer in i det.

Idag finns dessa verktyg inbygda i tillverkarnas operativsystem. Det finns även programvara från andra tillverkare som är lite mer avancerade. Men för mina behov så räcker de inbygda gott till det jag pysslar med hemma. Jag använder Windows och Android, vilka har idag bra inbygda verktyg som fungerar utmärkt för mina behov. Dessutom blir det enklare när man exempelvis ska köpa ny mobil, har den Android och bra prestanda så finns hjälpmedlen med. Eller om man köper ny dator likaså, kör den Windows och har tillräcklig prestanda så fungerar den rakt av.

Detta gör alltså att jag kan använda datorer, telefoner, surfplattor, smartklockor, smart-TV-apparater etc precis som vem som helst och få tillgång till allt som kan erbjudas (webben, sociala medier, e-post, tidningar etc etc). Dessutom är det ett utmärkt hjälpmedel för mig när det gäller navigering, anteckningsbok, busstidtabeller och liknande. Det gör också att jag kan arbeta som IT-support på samma vilkkor som alla andra.