Blind vardag

Kategori: Teknik

Teknikorienterade artiklar.

  • Mina funderingar om AI

    Det är mycket prat om Artificiell intelligens i dagens läge. Jag var med på en föreläsning om AI och jag började då fundera över vad det kan innebära för mig.

    Att ta en bild av en skylt, ett brev etc och få innehållet presenterat i text är ju en enorm hjälp. Tekniken finns redan idag, men jag gissar att den blir bättre om en tränad AI gör jobbet. Att läsa påst, läsa på paket, skyltar etc blir då mycket enklare för mig och man behöver inte be om hjälp i samma utsträckning.

    Väldigt mycket kommunikation sker ju med hjälp av bilder i dag. Det är ju mycket smidigare att bara skicka en bild istället för att skriva mycket text och en bild säger ju väldigt mycket. Men tyvärr hamnar ju jag lite utanför det här. Är det en inte alltför rörig bild kan jag avläsa den utan större bekymmer men är det mycket detaljer, svaga kontraster etcå så blir det svårare. En AI kan tolka vad som finns i en bild och skriva ut en beskrivning som text och det här öppnar ju såklart stora möjligheter för min del. Vet jag bara ungefär vad bilden innehåller så kan jag allt som oftast avgöra vad den föreställer. Så jag hoppas verkligen att tekniken hittar in i datorernas och telefonernas hjälpmedelsfunktioner i framtiden. Tänk vad roligt att kunna ta del av bilder familjen skickar kors och tvärs. Eller de där roliga GIF-bilderna som far runt i alla chattkanaler man är med i. Och dessutom kunna hitta och skicka roliga bilder själv. Att desutom omgivningen inte behöver tänka på att göra något tydligare för mig är ju också en sak som underlättar.

    Att kunna läsa saker och kunna kommunicera med andra på samma villkor tillhör ju absolut mitt tidigare inlägg om delaktighet.

  • Var började mitt teknikintresse egentligen?

    Mitt teknikintresse har funnits med så långt tillbaka jag kan minnas. Jag har använt datorer som hjälpmedel i skolan ända sedan förskolan och hittat intresset den vägen och mycket har ju hänt på den fronten.

    Min första dator var en specialanpassad dator för synskadade. I dagens mått så skulle man väl närmast kunna kalla det för ett digitalt anteckningsblock. Den bestod av ett tangentbord som man matade in punktskrift med, några funktionsknappar och en punktskriftsdisplay där texten dök upp i form av punktskrift. Man såg 32 tecken åt gången och fick då bläddra sig fram genom texten med hjälp av funktionsknapparna. Det fanns även en skärm där man även såg texten i vanliga bokstäver (en sån här gammaldags skärm utan bakgrundsbelysning). Jag minns inte kapaciteten riktigt men tror att man kunde ha 25 dokument som max i den och den hade enbart ordbehandlare, kalkylator och möjlighet att koppla upp mot en vanlig PC, då med MS-DOS. Det gick även att koppla den till en skrivare. Storleken på den var som en lite plattare skokartong och den vägde ett par kilo.

    Det dröjde inte länge innan jag började använda ”riktiga” datorer. Jag började då använda MS-DOS, då det ansågs vara det enda systemet som fungerade med hjälpmedelsprogramvara på den tiden. För er som inte var med på den tiden så styrdes datorn då av kommandon. Man skrev helt enkelt in ett kommando för att göra saker och allt bestod av text. Spännande tänkte jag och satte igång att lära mig systemet och eftersom jag inte hade tillgång till Internet på den tiden så lärde jag mig allt genom att läsa mig fram till saker i diverse hjälpfiler och annat jag kom över. Och testade förstås. 🙂 Såhär kunde systemet se ut:

    Skärmdump av MS-DOS version 6.22. Bilden visar utdrag från kommandot C:\>dir
    Skärmdump från MS-DOS verwsion 6.22.

    Sen har det rullat på, det dök upp hjälpmedel till Windows och de här specialdatorerna behövdes inte längre på samma sätt. Jag gick då över till Windows 98, som var modernt på den tiden och istället för den här specialdatorn så använde jag en punktdisplay, liknande den jag har idag där man bara läser och inte skriver. Jag satte givetvis igång att utforska det systemet och nu var det lättare, då jag helt plötsligt fick tillgång till Internet och kunde söka fram information den vägen.

    Så därför var mitt gymnasieval ganska enkelt, antingen fordon eller IT och det blev som ni säkert redan listat ut IT.

    Det som varit drivande ända sedan starten var ”Hur kan jag använda tekniken för att underlätta vardagen?” Eftersom jag kan ha vissa svårigheter med att använda papper och penna (skriva kan jag, men att läsa det jag själv skriver blir en utmaning), så därför har det blivit så att datorn är mitt papper och penna. Under skoltiden hade jag alla läroböcker både i pappersform och på dator och alla skrivuppgifter och prov gjordes också digitalt. Proven fick jag på diskett precis innan det skulle göras och i slutet av högstadiet så satte vi upp ett trådlöst nätverk så att jag kunde få proven via e-post. Detta långt innan skolan fick trådlöst nät till alla.

    Det är intressant att se tillbaks på de här 27 åren jag använt datorer och se vad som faktiskt hänt. Från att ha haft en stor och tung grej som man bara kunde läsa och skriva på, till att kunna använda datorn både som arbetsredskap, till att läsa nyheter, kommunicera med människor och en massa annat. Numera finns ju även allt detta i mobilen också vilket gör det ännu mer lättillgängligt. På ett sätt önskar jag att dessa saker fanns redan från början men det är å andra sidan väldigt roligt att ha varit med om utvecklingen på den här tiden.

  • Ett år med en pandemi

    Jag har hittills inte skrivit så mycket om hur jag sett på pandemin, mycket för att det ändå skrivs så mycket på nätet om det. Men nu tänkte jag att jag gör ett litet undantag.

    Jag har nu jobbat hemifrån sedan slutet av mars förra året, med några få undantag. Tycker ändå att det funkar väldigt bra, jag kan lätt utföra mina arbetsuppgifter på distans och jag har upptäckt att jag blir mer fokuserad när jag sitter hemma där det är lugnt. Restiden till och från jobbet blir dessutom betydligt kortare, vilket gör att jag får mer fritid. Dock är ju ett stort minus att inte kunna träffa kollegorna på samma sätt. Många saker löses ju i fikakön, att växla några ord i korridoren eller att bara sticka in huvudet hos någon man passerar och kolla läget. Tyvärr blir det ju inte så att man ringer upp sina kollegor nu när de flesta jobbar på distans, även fast det kanske hade varit bra.

    Jag upptäckte dock att det är mycket lättare för mig att hänga med på möten när jag sitter på distans. Om det delas en presentation av något så kan jag titta på den i lugn och ro, sitter jag fysiskt på plats och presentationen finns på en skärm så ser jag den inte alls och får då hänga med på det som sägs. Intressant iaktagelse.

    Sen kan det ju även hända massa andra saker också, jag minns att vi hade en person som fyllde år och vi skulle sjunga för honom. Men det gick ju som det gick, med den fördröjningen som blir så hamnade alla i otakt och alla började till slut gapskratta. Väldigt roligt.

    Annars tycker jag ändå att det funkar bra, man får tänka sig för lite extra om man behöver ut och handla bara. Mycket går ju att beställa och hämta ut i samband med annat och man får försöka hålla avstånd till andra. Sen finns ju möjligheten att vara social över videosamtal. Visst, det ersätter inte ett ”fysiskt möte”, men det funkar. Man får helt enkelt gilla läget och vänta ut det här tills allt är över. Att ha semester hemma kan vara väldigt avkopplande det med.

  • Lite mer om Västerås-tiden, att flytta hemifrån

    Som jag tidigare skrivit om så läste jag Datavetenskap på högskolan i Västerås. Eftersom jag bodde utanför Uppsala då så blev avståndet lite väl långt att pendla så då föll det sig naturligt att flytta hemifrån i samma veva. Det jag dock inte hade tänkt på var att Västerås är en helt ny stad för mig. Jag har aldrig varit där tidigare och jag kände ingen där. Lite läskigt på ett sätt men ändå spännande. Det kanske kan tyckas helt galet av mig att flytta till en helt ny stad, men det visade sig vara väldigt nyttigt och utvecklande på många sätt.

    Jag hade turen att få en liten lägenhet precis mitt emot skolan. En etta på ca 37 kvadrat, ljus och trevlig. Där trivdes jag bra under den tiden jag bodde där.

    En utmaning jag snabbt ställdes inför var att jag faktiskt inte hittar i Västerås. Till skolan var ju inte så svårt, att korsa en parkering var snabbt avklarat. Men sen då, att hitta till affärer, att hitta tågstationen för att kunnaa ta mig hem till familjen etc.

    Det jag tog mig an först vaar att lära mig att hitta till tågstationen. Om något skulle hända så kunde jag alltid ta mig hem. Sen byggde jag på mer fler och fler saker och till slut fick jag en bra bild av staden och dit jag brukade gå mest. Så på slutet tycker jag att jag hade en rätt bra bild av stan och kunde röra mig ganska fritt på egen hand.

    Sen är det ju en massa annat som blir helt nytt när man flyttar till ett eget boende. Bara en sådan sak som att laga mat, då har vi saker som är varma och så vill man ju inte att maten ska bli dålig på något sätt. Här fick man verkligen använda känslan och de sinnen som jag har som fungerar som de ska. Sen att läsa på burkar och annat var en utmaning. Då kom jag på att jag faktiskt kan använda min kamera i telefonen och zooma in texten och där se vad det står, även om kamerorna inte var så jättebra på den tiden så var det fullt tillräckligt att läsa enstaka saker. Att måtta är heller inte helt enkelt alla gånger, jag menar då att veta hur mycket pasta jag ska koka, eller hur mycket ris jag ska koka. Kan säga att jag säkert kokat många liter för mhycket genom de här åren, vilket har lett till en massa matlådor. Det har även hänt åt andra hållet, att jag kokat för lite och upptäckt när jag ätit klart att jag inte har någonting alls till matlådorna. Då får man ställa sig och göra om och göra rätt. 🙂

    Och på tal om matlådor, jag brukar göra tillräckligt med mat så att jag har några matlådor i frysen. Mycket praktiskt att kunna ha till lunch dagen efter eller ifall man inte orkar laga mat. Under studietiden var det dessutom praktiskt att kunna springa hem på lunchen och ta en låda. Det som dock kan ställa till det är att fryst mat är svår att identifiera, vilket leder till att det varje gång blir en överraskning varje gång man tar en låda som ligger lite längre ner i frysen. Vid ett tillfälle hade jag, som jag beskrivit ovan, kokat för mycket pasta. Ekonomisk som man försöker vara så frös jag in det i en låda och en dag tar jag en och stäler i kylen att ha till lunch den dagen. När jag sedan kommer hem och vämer den upptäcker jag att det bara är pasta i den. Inte en så jätterolig lunch direkt. 🙂 Men det fick gå det också.

    Eftersom avståndet hem var en bit så var det ju svårt att få hjälp om det skulle behövas. Visst fanns telefon, men att åka tog ju en bra stund. Därför blev det mycket problemlösning när jag hamnade i olika situationer, det gällde att tänka ut lösningar på saker som dök upp. Det är en av sakerna till att jag tycker att min tid i Västerås var väldigt lärorik, jag lärde mig att dels lösa problem och dels att allting löser sig med lite vilja och envishet. Men eftersom jag lärt mig att promenera ner till busstationen hade jag alltid möjligheten att åka hem ifall jag ville och det var en trygghet.

    När utbildningen var klar och det var dags att flytta ur studentlägenheten föll det sig så att jag fick ett jobb i Solna och dessutom en lägenhet månaden efter. Så därför flyttade jag hemåt till en liten lägenhet ute på landet utanför Uppsala, där jag bor än idag. Jag trivs otroligt bra, lugnt och skönt och gott om promenadmöjligheter för mig och hunden. Dessutom är jag uppväxlt i området så här hittar jag utan och innan. 🙂

  • Intressant artikel – upplysta gångvägar i Google Maps (Rykte)

    Jag läste en intressant artikel på siten pcforalla.se, där man berättar att Google Maps kommer eventuellt att visa välupplysta gångvägar i deras kartapp. Man får då en markering på kartan där det finns gångvägar med bra ljus.

    Jag använder Google Maps väldigt mycket när jag är ute och går, det tillsammans med ledarhund tycker jag fungerar väldigt bra. Så en sådan här funktion kommer att underlätta det ytterligare för mig och säkert andra personer med synskada.

    Läs artikeln i sin helhet på PC FÖr Allas hemsida.