Blind vardag

Kategori: Ledarhund

  • Nu blev det vinter, på riktigt

    Då var det dags igen, första snön för den här vintern. Ganska trevligt ändå när det blir vitt och ljusare ute.

    För mig är snön både bra och mindre bra. Att det blir ljusare är ju såklart en fördel men när allt blir vitt så suddas alla kontraster ut, vilket gör att jag oftast inte har en susning om vad som är väg och vad som är vägkant. Det har hänt att jag promenerat rakt ut i diket i tron om att jag varit på vägen. Därför är jag extra beroende av hunden i sådana här lägen.

    Normalt sett är en molnig dag mest optimal för min del. (Låter lite trist kanske). Men i det här fallet så kan faktiskt solen hjälpa mig en hel del, jag ser reflektioner från snöhögar och vallar bättre då. Är det molnigt så blir allting helt vitt.

    En annan klar fördel med vintern är snöpinnarna, i mörker ser jag dem klart och tydligt när de reflekteras i ficklampan. Då blir det mycket lättare att se vart vägen går.

    Så för mig är vintern både bra och mindre bra. Fast med Sally till hjälp så funkar det riktigt bra ändå.

    En bild på gångvägen utanför huset. Åker på båda sidorna och riksvägen lite längre bort. Snöigt, vitt och fint.
    Första snön, här syns det iallafall ungefär var vägen går.

  • Dags att väcka bloggen igen

    Ja, då var det dags för att väcka bloggen igen. Det var ju en bra stund sedan jag uppdaterade något här nu.

    Det har väl egentligen inte hänt så jättemycket sedan sist, jag jobbar fortfarande hemifrån och det blir inga större utflykter på grund av pandemin.

    Tänkte passa på att bjuda på en bild från helgens långpromenad, vi tog en liten sväng på ca en mil i lördags morse innan det hade blivit riktigt varmt. Så här ligger Sally i trädgården och väntar på mig, som gör klart för promenad.

    Så håll utkik efter fler händelser, historier och funderingar från mitt huvud. Har ni något ni vill att jag skriver om? Eller har någon händelse som ni vill att jag skriver om? Hör av er i så fall!

  • Idag firar vi tre år

    Idag är det på dagen tre år sedan Sally flyttade in här. Det har varit tre intressanta år och jag kan inte låta bli att fundera över vad som hänt på dessa år.

    Jag minns att en av de första dagarna jag hade henne skulle vi ut på kvällspromenaden. Det hade då blivit mörkt och jag fick för mig att ta en längre promenad, bara för att jag kunde. Då insåg jag på riktigt att det här kommer bli riktigt bra. Jag kan ta mig fram varsomhelst, närsomhelst.

    Sedan har allt rullat på, vi jobbar på väg till och från jobbet, men det blir också en del andra äventyr och hon tyker fortfarande att det är lika roligt att få släpa runt på sin husse, oavsett om vi ska handla något, gå till jobbet eller bara ta en promenad. Om det inte regnar eller är slaskväder såklart.

    Sen har vi såklart råkat ut för lite utmaningar längs vägen. Några veckor efter att hon kommit gjorde hon illa sin ena tass, vilket gjorde att hon fick skutta på tre ben ett tag. Men det gick snabbt över men arbetslusten fanns ändå, trots att hon fick vila under tiden tassen läkte.

    Nu hoppas vi på många fler år och hon får fira med ett vansinnigt gott ben.

  • Gott Nytt År!

    Då var det dags för ett nytt år. Ett helt oskrivet blad i historien vilket ska bli väldigt spännande. Då blir det ju ibland så att man tänker tillbaks vad som hänt det här gångna året.

    Det som först slår mig är att jag fick en fast anställning på mitt nuvarande jobb. Jag hade tidigare arbetat som konsult där i ett och ett halft år men i somras blev jag alltså anställd direkt av dem. Väldigt roligt att de är så pass nöjd med mig och vad jag presterat.

    Sedan har jag ju också startat den här bloggen. Det ska bli väldigt spännande att se var det tar vägen.

    Det slog mig också att vi inte bara byter år, utan årtionde. När jag tänker tillbaks på hela årtiondet så har det hänt desto mer. Dels blev jag klar med min utbildning men har också kommit ut i arbetslivet och har haft tre jobb. Jag har dessutom fått tre otroligt härliga syskonbarn, som jag ser väldigt mycket fram emot att se växa upp. På min 30-årsdag åkte hela familjen till Grekland och hade det allmänt härligt. För att nämna några stora saker.

    På det personliga planet har det även hänt mycket. Jag har blivit betydligt mer självständig och säker och vågar ta för mig mer. Mycket tror jag beror på mina arbeten, där det ingått mycket resande på egen hand och ansvar. Dessutom är hunden en bidragande orsak till detta, jag kan mycket lättare ta mig fram dit jag vill på egen hand. Henne fick jag ju också under den här tiden och även det är ju en stor händelse.

    Nu ser jag fram emot ett nytt år och allt vad det kan innebära. Med det önskar jag alla ett riktigt Gott Nytt År!

  • En arbetsvecka utan extra ögon

    Jag har sagt det förr, det är helt otroligt vad hunden gör skillnad. Nu har hon varit hemma i en vecka pga att hon varit sjuk och jag har på egen hand tagit mig till och från jobbet. Dessutom i inte så bra förutsättningar för min del med regn, mörker och inte alltför upplysta vägar. Det har visserligen gått efter omständigheterna bra men visst har det varit ansträngande, då man går på helspänn hela tiden. Men det har funkat, det är ju det som är huvudsaken och jag vet att jag kommer klara av det om det skulle hända igen.

    Igår när vi skulle ta den vanliga morgonpromenaden så märkte jag att min blindkäpp var ovanligt kort. Så jag tittade efter och såg att tydligen har jag knäckt av de sista centimetrarna av den. Visst har jag använt den lite extra genom att känna mig fram efter kanter och annat nu när jag inte haft hunden, men jag kan för mitt liv inte begripa vad jag gjort eller när jag skulle ha gjort det. Visst, jag har ett ganska högt gångtempo (ibland kanske lite för högt för att hinna med ibland), men så högt att jag skulle råka slå av pinnen utan att märka det tror jag inte. Lite roligt. 🙂

    Har förövrigt haft en bra helg, med ettårskalas och en förmiddag i garaget, där vi pysslat lite. Hunden mår dessutom bara bättre och bättre och förhoppningsvis kommer hon att kunna börja jobba snart också.

    Här tar vi igen oss lite efter dagens morgonpromenad.

    Hoppas även ni läsare haft en god helg, den här tredje advent.

  • Sugen på att jobba lite

    Härom morgonen var det någon som var väldigt ivrig på att komma iväg till jobbet. Jag hade lagt ifrån mig mina vantar på golvet för att knyta skorna. Men hon tyckte nog att de inte skulle ligga där, eller att husse inte skulle glömma dem.

    Trevlig helg alla läsare!

  • Härligt med lite snö

    Nu har vi äntligen fått lite snö här. Det ser så mycket trevligare ut när det är vitt på marken. Det blir även lite ljusare och det känns verkligen som att julen närmar sig. En riktigt solig vinterdag med mycket snö kan vara väldigt härlig.

    Tyvärr kan snön ställa till det lite för mig ibland, när allt blir vitt försvinner alla referenser och kontraster för mig, så jag ser varken vägkanter, diken, trotoarkanter eller liknande. Snöhögar och vallar ser jag inte heller.

    Det får mig att tänka på en händelse so inträffade för ett antal år sedan. Jag skulle gå och handla lite. Runt där jag bor så är det mycket åkrar och andra öppna ytor och just den här dagen hade det kommit mycket snö. Så jag börjar gå mot affären och märker helt plötsligt att det blir väldigt ojämnt. Jag tänker inte mer på det utan fortsätter och tänker att det är säkert bara lite dåligt plogat. När jag sedan märker att jag inte kommer fram till affären så börjar jag inse att något är fel. Det visar sig att jag svängt lite fel och hamnat mitt ute på en åker. Så det var bara att vända tillbaka och börja om. Det såg nog jätteroligt ut när det går spår rakt ut på åkern. Men det bjuder jag på, en rolig historia att berätta för folk helt enkelt. 🙂

    Så jag har alltså inte dragit mig från att röra på mig, trots att förutsättningarna varit dåliga. Jag vill ju inte missa något bara för en sådan sak eller riskera att bli instängd. Allting löser sig ju i slutändan.

    Nu när jag dessutom har en hund som älskar att jobba så blir det hela dessutom mycket lättare. Hon uppskattar verkligen utmaningar och ju mer ”hinder” det finns i vägen desto mer jobbsugen och alert blir hon. Tidigare i veckan, när det kommit massa snö och det låg högar lite överallt på vägen till jobbet, blev hon överlycklig och jag fick nästan bromsa henne då hon mer eller mindre ville springa till jobbet. Så himla kul när hon blir så fokuserad och gillar sitt jobb.

    Passar på att dela med mig av en bild från vår morgonpromenad också. Glad första advent!

    Vinterlandskap