Blind vardag

Kategori: Arbete

Saker som har hänt och händer på mitt arbete.

  • Semestern snart slut – snart tillbaka i vardagen igen

    Jaha, nu har jag snart haft mina fyra veckors semester. Det har varit väldigt skönt att få varva ner lite och bara ta det lugnt. En sak som slagit mig är att jag sovit väldigt mycket, förmodligen har kroppen behövt ta igen sig från det höga tempot som varit under året.

    Det har inte hänt så jättemycket under dessa veckor. Men lite småsaker har jag dock hunnit med. En dag, när vädret var fint, hjälpte jag till att måla en vedbod. Jag gillar att måla, man ser att det går framåt och att man närmar sig målet. (Konstigt kan tyckas, att en nästan blind människa gillar att måla…). Det såg nog rätt lustigt ut när jag står en bit upp på en stege med näsan väldigt nära väggen för att se så jag täckt allt. 🙂

    Annars har det mest blivit småutflykter, bland annat en sväng till Sigtuna där vi kollade på båtar och åt glass, några svängar till badstranden när det varit fint väder och lite sånt.

    Det har i alla fall varit väldigt skönt att bara vara på hemmaplan och ta ikapp energin man gjort av med under året. Men samtidigt ska det bli skönt att komma tillbaks till rutinerna igen.

  • Ett år med en pandemi

    Jag har hittills inte skrivit så mycket om hur jag sett på pandemin, mycket för att det ändå skrivs så mycket på nätet om det. Men nu tänkte jag att jag gör ett litet undantag.

    Jag har nu jobbat hemifrån sedan slutet av mars förra året, med några få undantag. Tycker ändå att det funkar väldigt bra, jag kan lätt utföra mina arbetsuppgifter på distans och jag har upptäckt att jag blir mer fokuserad när jag sitter hemma där det är lugnt. Restiden till och från jobbet blir dessutom betydligt kortare, vilket gör att jag får mer fritid. Dock är ju ett stort minus att inte kunna träffa kollegorna på samma sätt. Många saker löses ju i fikakön, att växla några ord i korridoren eller att bara sticka in huvudet hos någon man passerar och kolla läget. Tyvärr blir det ju inte så att man ringer upp sina kollegor nu när de flesta jobbar på distans, även fast det kanske hade varit bra.

    Jag upptäckte dock att det är mycket lättare för mig att hänga med på möten när jag sitter på distans. Om det delas en presentation av något så kan jag titta på den i lugn och ro, sitter jag fysiskt på plats och presentationen finns på en skärm så ser jag den inte alls och får då hänga med på det som sägs. Intressant iaktagelse.

    Sen kan det ju även hända massa andra saker också, jag minns att vi hade en person som fyllde år och vi skulle sjunga för honom. Men det gick ju som det gick, med den fördröjningen som blir så hamnade alla i otakt och alla började till slut gapskratta. Väldigt roligt.

    Annars tycker jag ändå att det funkar bra, man får tänka sig för lite extra om man behöver ut och handla bara. Mycket går ju att beställa och hämta ut i samband med annat och man får försöka hålla avstånd till andra. Sen finns ju möjligheten att vara social över videosamtal. Visst, det ersätter inte ett ”fysiskt möte”, men det funkar. Man får helt enkelt gilla läget och vänta ut det här tills allt är över. Att ha semester hemma kan vara väldigt avkopplande det med.

  • Att tänka efter före är bra ibland

    Som ni säkert läst tidigare så har jag i mitt tidigare arbetsliv varit ute och rest ganska mycket. Dels med kollegor men också mycket själv. Det hände en hel del under dessa resorna som jag inte räknade med.

    Vid ett tillfälle skulle jag göra ett jobb uppe i Sollefteå. Jag åker upp dit och gör det jag ska och allt går fint. Sen, när jag ska åka hem så ska jag byta tåg på en liten station på vägen. Jag får då veta att jag ska gå en bit på perrongen för att hamna där nästa tåg stannar, så sagt och gjort, jag börjar promenera iväg ändes perrongen.

    Rätt som det var så stod det en grind i vägen för mig. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte men det enda jag hade i huvudet var att jag behövde gå runt den. Sagt och gjort, jag försökte krångla mig förbi grinden och då hör jag någon fråga ”Du ska med tåget va?” Det visade då sig att jag höll på att ta mig förbi själva avstängningen i slutet av perrongen så jag höll på att promenera rakt ut på spåren.

    Så tänka efter före är bra ibland.

  • Idag firar vi tre år

    Idag är det på dagen tre år sedan Sally flyttade in här. Det har varit tre intressanta år och jag kan inte låta bli att fundera över vad som hänt på dessa år.

    Jag minns att en av de första dagarna jag hade henne skulle vi ut på kvällspromenaden. Det hade då blivit mörkt och jag fick för mig att ta en längre promenad, bara för att jag kunde. Då insåg jag på riktigt att det här kommer bli riktigt bra. Jag kan ta mig fram varsomhelst, närsomhelst.

    Sedan har allt rullat på, vi jobbar på väg till och från jobbet, men det blir också en del andra äventyr och hon tyker fortfarande att det är lika roligt att få släpa runt på sin husse, oavsett om vi ska handla något, gå till jobbet eller bara ta en promenad. Om det inte regnar eller är slaskväder såklart.

    Sen har vi såklart råkat ut för lite utmaningar längs vägen. Några veckor efter att hon kommit gjorde hon illa sin ena tass, vilket gjorde att hon fick skutta på tre ben ett tag. Men det gick snabbt över men arbetslusten fanns ändå, trots att hon fick vila under tiden tassen läkte.

    Nu hoppas vi på många fler år och hon får fira med ett vansinnigt gott ben.

  • Allt kan inte gå som på räls alltid

    Jag har i ett tidigare inlägg berättat om att jag av misstag höll på att hamna i ett förråd när jag skulle göra ett kundbesök på mitt förra arbete. Vägen tillbaks var även den minst lika händelserik.

    När det blev dags att ta sig hem tänkte jag att om jag hittat hit så borde jag ju även hitta hem. Så jag började promenera den sträckan från där min kund jobbade ner till stationen och allt går utmärkt. När jag nästan är framme så märker jag att det är en byggarbetsplats alldeles i början av stationen. Och innan jag hinner reagera så kommer en person med gul väst och frågar var jag ska. Jag svarar något förvånat att jag är på väg till stationen. Då säger han: ”Jo, du är visserligen på väg till stationen, men du är just nu på väg ut på tågspåret”. Då hade jag lyckats pricka mitt i en liten öppning i ett byggnadsstängsel, som öppnats så att man hade kunnat släppa in personal där.

    Jag fick lite hjälp ut därifrån och då frågar han om jag hittar och jag svarar att det ska nog inte vara några problem. Jag går över på andra sidan vägen, för att inte göra samma miss igen och det första jag gör är att braka in i ett staket. Så bra gick det. Han kom då efter och såg till att jag kom rätt till slut.

  • Ibland kommer små överraskningar plötsligt

    Ibland kan överraskningar komma plötsligt. När jag ska ut och jobba hos användarna på plats brukar jag alltid först sticka in huvudet och fråga lite försiktigt om de har tid. Det brukar alltid lyckas, men vid ett tillfälle blev det inte riktigt som jag tänkt.

    Jag letade rätt på stället jag skulle till och gick dit. När jag kom fram till rätt rum skulle jag sticka in huvudet och kolla läget, men då tar det stopp. Det visade sig då att det var ett fönster bredvid dörren, vilket jag inte uppfattade. Så där stod jag med pannan i fönstret och det måste sett väldigt roligt ut. Som tur var så gick varken jag eller fönstret sönder men jag blev något förvånad när det helt plötsligt tog stopp. Det måste verkligen sett riktigt roligt ut. 🙂

    Det här hände alldeles i början, när jag var relativt ny i lokalerna. Nu har jag lärt mig att det kan finnas fönster helt plötsligt så det hände bara en gång.

    Med den lilla historien önskar jag och Sally trevlig helg.

    Mumsigt med ett gott ben.
    Efter en veckas jobb så är det alltid härligt att få koppla av med ett gott ben. Trevlig helg säger Sally!

  • Fort och fel

    Ibland kan saker och ting gå lite väl fort. Jag var på väg hem från ett jobb, det här var för ett antal år sedan. Tänkte då stanna och äta på ett matställe på vägen och sagt och gjort, jag gick in och beställde mat. Under tiden tänkte jag uppsöka en toalett och jag fick veta hur jag skulle gå för att hitta den. Jag gick iväg och hittade en dörr som jag öppnade. Väl inne stänger jag dörren och tänder lampan och försöker se mig omkring hur det ser ut där. Efter en stund, som kändes som flera minuter, insåg jag att något är fel och när tanken kommer ikapp visar det sig att jag glatt promenerat in i städskrubben.

    Så det var bara att lite diskret smyga ut ur skrubben och testa en annan dörr, vilken då var rätt. Det måste sett lite roligt ut när någon går in genom en dörr märkt Städförråd, stänger, kommer ut igen och smiter iväg till nästa dörr, som är toaletten. Så jag hoppas att jag lyckades bjuda på något gott skratt för restaurangbesökarna i alla fall. 🙂

  • Ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig

    I mitt förra arbete ingick att besöka kunderna på deras arbetsplats, vilket kunde vara i princip varsomhelst i landet. Riktigt roligt tyckte jag, då man då besöker ställen som man aldrig annars hade besökt.

    Vid ett tillfälle skulle jag först åka till Gävle och göra ett jobb. Jag skulle sedan vidare till Sundsvall och göra ett annat jobb dagen efter. Sagt och gjort, jag åker upp till Gävle och det första som händer när jag kliver av tåget är att min ryggsäck går sönder, så att jag inte kan ha den på ryggen. Lite opraktiskt att gå och kånka på en tung ryggsäck.

    Jobbet i Gävle går bra och jag ska sedan ta tåget vidare till Sundsvall. Jag hade då bokat in mig på ett litet hotell dit man skulle ringa när man var på väg, så kom de och släppte in en. Så jag ringde när jag lämnade Gävle men fick inget svar. Så jag fortsatte gång på gång att ringa men fick fortfarande inget svar. 10 minuter innan jag var framme hade jag fortfarande inte fått något svar, då blev man ju lite fundersam. Så då var det bara att tänka om och leta rätt på ett annat hotell och ringa och kolla om de hade något rum.

    När jag klev av tåget i Sundsvall så mötte personal upp mig för vidare färd. (Man kan beställa assistans till och från tåg om man t.ex är synskadad, så hjälper de till att hitta rätt tåg, hitta en taxi eller liknande). Han frågar då var jag ska och jag säger att jag ska ha tag på en taxi för att åka till hotellet. Då säger han att då kan han lika gärna köra mig, för han skulle ändå sluta för dagen och kunde gärna köra mig till hotellet. Verkligen snällt måste jag säga.

    Väl framme fick jag ett rum och de fixade till det så att jag fick ett rum nära hissarna, så att jag lätt skulle hitta dit. Väldigt genomtänkt av personalen. Så även det löste sig.

    När jag kom fram var det dags att äta lite middag, jag lyckades leta mig ner till restaurangen och allt gick fint. När jag sedan skulle tillbaks råkade jag av misstag svänga lite för tidigt, helt plötsligt hör jag någon fråga ”Jaså, ska du börja jobba här? Du är bakom receptionsdisken”, följt av ett gapskratt. Då kunde jag inte låta bli att spela med och erbjuda att stå där den kvällen. Lite roligt, man måste ju bjuda på sig själv lite också ibland.

  • En arbetsvecka utan extra ögon

    Jag har sagt det förr, det är helt otroligt vad hunden gör skillnad. Nu har hon varit hemma i en vecka pga att hon varit sjuk och jag har på egen hand tagit mig till och från jobbet. Dessutom i inte så bra förutsättningar för min del med regn, mörker och inte alltför upplysta vägar. Det har visserligen gått efter omständigheterna bra men visst har det varit ansträngande, då man går på helspänn hela tiden. Men det har funkat, det är ju det som är huvudsaken och jag vet att jag kommer klara av det om det skulle hända igen.

    Igår när vi skulle ta den vanliga morgonpromenaden så märkte jag att min blindkäpp var ovanligt kort. Så jag tittade efter och såg att tydligen har jag knäckt av de sista centimetrarna av den. Visst har jag använt den lite extra genom att känna mig fram efter kanter och annat nu när jag inte haft hunden, men jag kan för mitt liv inte begripa vad jag gjort eller när jag skulle ha gjort det. Visst, jag har ett ganska högt gångtempo (ibland kanske lite för högt för att hinna med ibland), men så högt att jag skulle råka slå av pinnen utan att märka det tror jag inte. Lite roligt. 🙂

    Har förövrigt haft en bra helg, med ettårskalas och en förmiddag i garaget, där vi pysslat lite. Hunden mår dessutom bara bättre och bättre och förhoppningsvis kommer hon att kunna börja jobba snart också.

    Här tar vi igen oss lite efter dagens morgonpromenad.

    Hoppas även ni läsare haft en god helg, den här tredje advent.

  • Sugen på att jobba lite

    Härom morgonen var det någon som var väldigt ivrig på att komma iväg till jobbet. Jag hade lagt ifrån mig mina vantar på golvet för att knyta skorna. Men hon tyckte nog att de inte skulle ligga där, eller att husse inte skulle glömma dem.

    Trevlig helg alla läsare!