Som lite uppföljning på mitt inlägg om energi och energiåtgång – jag har inte funderat så mycket på det här med stress och hur det kan påverka mig. Visst har jag varit stressad tidigare och haft mycket att göra och mycket i huvudet, men det har alltid varit hanterbart. De senaste åren har dock varit ganska jobbiga, dels mycket på jobbet men också en hel del inom familjen.
Men jag märker att konstiga saker händer kopplat till min synskada när hjärnan är på högvarv. Jag har till exempel helt tappat orienteringen när jag varit på väg till eller från jobbet, jag har alltså för en stund totalt missat var jag är. Ändå tycker jag att jag har ett gott lokalsinne. Jag har också råkat krocka med saker såsom bord, stolar etc som jag vet till 110% vart dem står, vilket jag aldrig gjort tidigare.
Vid ett tillfälle satt jag på bussen på väg till jobbet. Den sträckan har jag åt tusentals gånger känns det som, dels under större delen av min gymnasietid men också under hela tiden jag jobbat i Uppsala. När jag börjar närma mig min hållplats hör jag att den ropas ut. Sen märker jag att bussen stannar. Jag hajar då till av att jag ser något jag känner igen, men kopplar inte. Så jag frågar chauffören var vi är och han svarar att vi är på den hållplats jag trott. Då blev det bråttom att samla ihop mina grejer och kasta mig av. Jag uppfattade bussutropet och jag visste ungefär vart vi var, men det var som att hjärnan inte kopplade. Det var faktiskt lite läskigt.
Tidigare i höstas var jag hos familjen och hälsade på. Vi satt i vardagsrummet och kollade på TV och jag skulle hämta något. När jag kommer tillbaks och ska sätta mig i fåtöljen igen så går jag fram till den, känner att den finns där och sätter mig. PANG! Jag sätter mig bredvid den och slår bakhuvudet i en fönsterbräda. Resultatet blir en rejäl bula i bakhuvudet och en flisa som gick ur fönsterbrädan. Jag förstår inte hur det gick till och det är något som aldrig hänt tidigare.
Jag kan vara lite tankspridd och lite lätt förvirrad ibland och glömma saker, det händer lite då och då. Men absolut inte på den här nivån. ”Du är nog bara lite tankspridd och i din egen värld” brukar jag få höra. Men för många saker som jag inte känner igen har hänt för att det ska vara på det viset.
Sen märker jag att energin tar slut mycket snabbare än normalt. Dels påverkar det mitt fokus, men det påverkar faktiskt också min syn. Det kanske hör ihop, vad vet jag. Men dels får jag svårare att fokusera på saker, jag får svårare att urskilja färger som ligger nära varandra i nyans och avståndet jag ser på blir kortare. Ibland, när jag är riktigt trött orkar inte ögonen fokusera alls och jag registrerar inte vad jag ser.
Så var rädda om er därute och försök att inte stressa alltför mycket!