Då var det dags igen, första snön för den här vintern. Ganska trevligt ändå när det blir vitt och ljusare ute.
För mig är snön både bra och mindre bra. Att det blir ljusare är ju såklart en fördel men när allt blir vitt så suddas alla kontraster ut, vilket gör att jag oftast inte har en susning om vad som är väg och vad som är vägkant. Det har hänt att jag promenerat rakt ut i diket i tron om att jag varit på vägen. Därför är jag extra beroende av hunden i sådana här lägen.
Normalt sett är en molnig dag mest optimal för min del. (Låter lite trist kanske). Men i det här fallet så kan faktiskt solen hjälpa mig en hel del, jag ser reflektioner från snöhögar och vallar bättre då. Är det molnigt så blir allting helt vitt.
En annan klar fördel med vintern är snöpinnarna, i mörker ser jag dem klart och tydligt när de reflekteras i ficklampan. Då blir det mycket lättare att se vart vägen går.
Så för mig är vintern både bra och mindre bra. Fast med Sally till hjälp så funkar det riktigt bra ändå.
