En självklarhet för många är att kunna förflytta sig var man vill, när man vill. Tyvärr har det inte varit helt lätt för min del alla gånger.
Vid ett tillfälle så höll jag på att söka jobb. Jag hittade då en tillfällig anställning i Skärholmen, vilket är en bra bit från min bostad. Det skulle innebära en väldigt lång resväg med bussar och tåg och dessutom i Stockholms rusningstrafik. Därför tänkte jag att jag ansöker om så kallade arbetsresor från kommunen, vilket innebär att man får åka taxi mellan bostaden och arbetet. Men det visade sig inte vara helt lätt.
Jag blev kallad på ett möte med en handläggare på kommunen. Jag talade då om förutsättningarna, det vill säga att jag har fått en tidsbegränsad anställning i Skärholmen och för att inte gå arbetslös fram tills jag får ett jobb i Uppsala så skulle jag vilja hoppa på det här. Men då anser min handläggare att om man bor så ”avigt till” som jag gör så kan man minsann inte räkna med den här tjänsten. (Avigt till innebär ca 3 mil utanför Uppsala med bra bussförbindelser dit). Det spelade ingen roll att anställningen var tillfällig. Hon föreslog dock en lösning, nämligen att antingen fick jag söka mig ett jobb närmare eller flytta närmare. Inte helt lätt när bostadsmarknaden och arbetsmarknaden ser ut som de gör, sen råkar jag trivas på landet. Jag fick till slut dessa resor efter mycket om och men.
Men sen dök nästa problem upp. Vi har ett lokalt taxibolag som jag åkt med i många år tidigare. Nu hade de en massa annat så man fick ta in bilar från Uppsala. Men chaufförerna tyckte att de fick för dåligt betalt så man vägrade helt enkelt köra mig. Vissa tog körningen efter mycket om och men och andra vägrade helt fick jag veta. Det här betydde alltså att bilarna var i princip aldrig i tid, trots att jag hade en stående bokning på både förmiddagen och eftermiddagen. Dessutom blev jag i princip anklagad av chaufförerna att de fick för dåligt betalt. En ringde dessutom sin taxiväxeln och förklarade upprört att det var oacceptabelt att han skulle få så lite pengar för körningen och att hans bil minsann aldrig skulle ta den här körningen igen – när jag satt i bilen. Vill man som taxibolag ha det här ansiktet utåt mot sina kunder?För hur det än är så är jag en kund, trots att det är en tjänst som kommunen står för.
En dag dök inte bilen upp så jag ringde och kollade varför den inte dök upp. Det hade ju hänt så många gånger förr så jag tänkte väl mest att man inte fått tag i någon chaufför. Och så var såklart fallet och jag blev lovad en bil snart. Men ingen bil kom så jag ringde tillbaks och blev lovad samma sak. Efter ett antal fler försök att få tag i en bil så kommer en bil till slut, kraftigt försenad. Jag kom fram till arbetet TRE timmar för sent och då hade vi lagt till gott om marginal på morgonen för att hinna innan all trafik satte igång. Jag blev då mycket irriterad och skrev ett argt inlägg på sociala medier som snappades upp någonstans och helt plötsligt ringer VD:n för taxibolaget upp och frågar vad som hänt. Jag förklarade då hela historien och han lovade att återkomma med en lösning. Lösningen blev att en bil, som utgick hallvägs, fick min körning både för och eftermiddag. Han behövde dock anpassa tiderna och givetvis gick det bra, jag vill ju att det ska funka för båda två. Sedan dess gick allt bra och det var en väldigt trevlig chaufför. Synd bara att lösningen kom två månader innan jag slutade den här tjänsten.
Det fanns dock chaufförer som slet en hel del för att få det att funka, bland annat från vårt lokala taxibolag som hoppade in och körde ibland. Men deras förslag rann ut i sanden mest, varför vet jag inte. Men jag vill ändå rikta ett stort tack till er som i alla fall försökte lösa detta!
Det här har skötts så otroligt dåligt från början till slut. Från att kommunen i stort sett ifrågasätter varför jag vill bo på landet till chaufförer som är otrevliga och vägrar köra mig och inte tänker på vad det här innebär för mig. Man hörde inte ens av sig om bilarna skulle bli sena, vilket innebar en hel del pyssel då jag dessutom hade hunden med mig. Hade jag veat att bilen blev lite sen så hade jag kunnat ta en liten kort promenad med hunden. Det var vissa som meddelade sig men långt ifrån alla.
Nu hade jag som tur var en arbetsgivare som förstod vad det var frågan om, men vad hade hänt annars? Antagligen hade jag fått sluta. Och vad hade det isåfall kostat? Dessutom höll jag på att gå in i väggen på grund av att aldrig veta ifall jag kommer i tid till jobbet, att alltid behöva ringa och kolla så att en bil är beställd, att ringa och kolla varför bilen är sen när jag ska hem och så vidare. Nu var det ren tur att lösningen kom när den gjorde för antingen hade jag varit tvungen att sluta eller så hade jag blivit sjukskriven.
Jag bestämde mig redan under mötet med kommunen i början att nästa jobb jag söker ska ligga så pass till att jag kan ta mig dit och hem med kommunala färdmedel och så blev det. Nu åker jag buss och promenerar till jobbet och det går fint. Hunden är med och visar vägen. Jag vet att jag kommer i tid och jag vet att jag kommer hem i tid. Dessutom tar det mycket mindre energi att ta sig fram såhär än att behöva ringa och dubbelkolla hela tiden så att det faktiskt är en bil på väg.
I mitt arbete, där jag är i kontakt med mycket folk, tänker jag alltid ”Hur vill jag bli bemött om jag är i samma situation?” Jag vill ju ha ett bra och trevligt bemötande om jag skulle ringa en support och därför vill jag ge det till våra användare. Om nu alla inblandade i den här sopopan hade ställt sig samma fråga, hur vill jag bli bemött om jag hamnar i samma situation? Man kanske får problem med synen och själv behöver den här tjänsten? Vill man då bli ifrågasatt varför man bor som man bor? Vill man behöva ringa och tjata och bli förbannad nästan varenda morgon när bilen inte kommer? Vill man sitta i bilen med en irriterad förare som bara pratar med ett anklagande tonfall att det är sååå dåligt betalt? Jag gissar att svaren på dessa frågor är nej. I dessa sammanhang så kanske man ska åtminstånne försöka sätta sig in i andras situation. Jag har inte valt att se dåligt, jag har dessutom inte valt att arbeta så pass långt ifrån hemmet men det var det som bjöds då. Dessutom fick jag en möjlighet att bidra till samhället genom att betala skatt. Nu gick allt enligt planen och jag hittade ett arbete närmare så historien fick ju ett bra slut, men jag kommer alltid att försöka undvika att åka arbetsresor i fortsättningen.