Att se världen genom ett knapphålshuvud är inte alltid så enkelt, särskilt när man är på en ny plats och ska ta till sig hur det ser ut där så snabbt som möjligt.
Idag var vi i en av våra nya lokaler för att ställa i ordning saker där. När jag kom dit tänkte jag att ta det lugnt nu och registrera allt i lugn och ro, för att sedan börja göra det jag ska. Det går alldeles utmärkt. Efter en stund går mina kollegor ut för att hämta grejer och jag är då ensam kvar. Då knackar det på fönstret och de ropar att de blivit utlåsta. Så jag springer då till dörren för att släppa in dem, men var sjutton var det utgången låg nu då? Till slut, efter att ha irrat runt som en fluga som fastnat inomhus en sommardag, som försöker ta sig ut, hittar jag en dörr. När jag öppnar den visade det sig att den var blockerad av en byggnadsställning. Efter att ha irrat runt ytterligare en bra stund hörde jag ett knackande ljud, jag försökte då lokalisera det och efter en stund hittade jag rätt.
Dels blir jag frustrterad över att inte hitta rätt. Hur svårt ska det vara att hitta en dörr? Men sen ser jag ändå det roliga i det hela, här springer jag runt som en tok och försöker hitta en dörr. Jag var i alla fall i rätt ända av huset.
När mina kollegor väl blev insläppta av mig så flöt allt på väldigt bra. Det är ju alltid lite rörigt vid en flytt men det går ganska bra så länge jag försöker skapa mig en ordning bland lådor och annat.