Blind vardag

Månad: augusti 2024

  • Några små saker i vardagen som gör stor skillnad

    För mig gäller det att hela tiden hitta lösningar på saker som dyker upp i min vardag. Ofta får man ta till enkla lösningar som allt som oftast är dem bästa.

    För några år sen fick vi andra soptunnor. Det är två stycken som innehåller fyra fack vardera, ett fack för kompost, restavfall, färgat/ofärgat glas, tidningar etc. Alla är givetvis märkta, men alldeles för smått för att jag effektivt ska se det. Det jag gjorde då var att plocka upp min anteckningsapp i mobilen. Där gjorde jag två tabeller med 4 x 4 rutor, ett för varje fack. Sen skrev jag ner i varje ruta vad som ska kastas i vilket fack. Så innan jag går ut med skräpet kollar jag vad jag har, kollar i tabellen och sen vet jag vad jag ska slänga var. Smidigt och praktiskt.

    Ett annat litet bekymmer som dykt upp var att veta när diskmaskinerna på jobbet var diskade eller odiskade. På varje maskin sitter en liten skylt som man byter ut där det står ”Rent” eller ”Smutsigt”. Även detta alldeles för smått för att jag ska se det. Då kom min kloka kollega på att om vi sätter en liten genomskinlig tejpbit på skylten med texten ”Smutsig” så kan jag snabbt skanna av skylten, istället för att antingen sticka näsan i någons använda kaffekopp eller sätta händerna i någons kladdiga begagnade bestick. En mycket bra lösning som hjälper otroligt mycket.

    Något som kan vara ett stort mysterium är det här med strumpor och dess förmåga att alltid försvinna i tvätten. Här har vi problemet med överblicken som gör sig påmint, jag har ju svårt att uppfatta om jag dräller tvätt omkring mig, speciellt små saker som strumpor. Men här har jag på egen hand utarbetat en strategi. Jag parar ihop strumporna med varandra när de läggs i tvättkorgen. Sen när det är dags att tvätta särar jag på dem innan jag lägger in dem i maskinen. När tvätten är klar och torr parar jag ihop dem direkt, då märker jag med en gång ifall jag missar något och slipper därmed att springa fram och tillbaks till tvättstugan.

    Allting har en lösning, det är bara frågan om vilken.

  • Sommar, sol och semester

    Nu är sommaren snart över för den här gången. För mig har det minst sagt blivit en konstig semester, med min morfars bortgång. Men det har ändå varit härligt att få några dagars välbehövlig ledighet.

    Det blev ett par veckor uppe i Härjedalen, där jag mest umgicks med familjen och tog det lugnt. Det var jätteskönt, med lite miljöombyte. Några härliga promenader blev det i naturen, vilket Sally tyckte om. Lugnt och skönt och fin natur.

    Sally sitter i vägkanten. I bakgrunden ser man några fjäll.
    Några hjortron som finns i dikeskanten efter vägen som vi promenerade på.

    Några simturer för Sally blev det också. Dels i Ljusnan men också på några badställen här runt där jag bor. VI hittade nämligen två stycken bra ställen. Vid ett tillfälle hoppade hon i vattnet och tog en simtur. Sen sprang hon upp på stranden och petade på mig, som att hon skulle hämta mig. Jag hade inga badbyxor då, så jag klev i en bit och då blev hon som en liten valp. Sprang runt i vattnet och busade, simmade runt, for upp på stranden som en raket och tillbaks i vattnet igen. Så det var väldigt uppskattat att bada med henne.

    Dock var botten ganska stenig längs ena sidan. Det fick jag minsann erfara, jag gick runt och busade med Sally och vips satt jag där. Byxor och tröja genomsurt.

    En bild på Ljusnan.

    Nu är vi dock tillbaks i vardagen igen, vilket på ett sätt är skönt. Rutiner är ju skönt att ha. Nu är det planering i huvudet för Sallys pension som gäller.

  • Lite förvånande

    Det är inte ofta jag stött på problem att ta med mig Sally när jag behövt uträtta ärenden. Allt som oftast har jag mötts av glada tillrop eller så har man inte sagt något alls. Förhoppningsvis förstår de flesta att Sally är ett hjälpmedel, någon som ser till att underlätta och hjälpa mig.

    När jag fyllde år tidigare i våras tänkte jag att vi skulle gå ut och käka på en restaurang i Knivsta. Min plan var att ta det på vägen hem, för att spara lite tid. För att vara lite förutseende så ringde vi ner till restaurangen och frågade om det var tillåtet att ta med en ledarhund, men svaret blev ett blankt nej. Det var inte ens diskuterbart. Då blev det en annan restaurang och vi löste det på annat sätt.

    Vid ett annat tillfälle skulle vi svänga förbi en stor hamburgerkedja för att käka något snabbt. Tanken var då att gå in och beställa och sedan sätta oss ute. Men även här blev det stopp, det kom fram en personal och sa att man inte fick ha hundar på restaurangen. Jag förklarade att det här är en ledarhund, alltså en tjänstehund, och att de är undantagna. Men det ville han inte lyssna på. Så vi gick därifrån och valde ett annat ställe. Vid det här tillfället reagerade även folk runtomkring och tyckte att det var tråkigt att vi inte var välkomna. Vid ett senare tillfälle gjorde jag en snabb sökning på nätet och såg att ledarhundar var välkomna på samtliga av kedjans restauranger.

    Sen har jag även varit med om motsatsen också. Vi skulle vid ett annat tillfälle äta hos en annan hamburgerkedja och jag frågade då personalen i kassan om det gick bra att ta in Sally. Jag sa då att jag kommer sätta mig lite avsides och att Sally kommer ligga bredvid mig och vila, fram tills vi ska lämna. Svaret blev då ”Absolut, vi kan ju inte hindra folks leverne så det går jättebra”. Då har man verkligen förstått vad hunden är till för, så en guldstjärna till dem.

    Ibland har man även varit nyfiken och kommit fram och frågat hur det funkar med ledarhund och vid vissa tillfällen har man till och med frågat om man får bjuda Sally  på något. Jag är väldigt noga med vad Sally äter, då jag vill hålla henne i bra form så svaret brukar då bli att man gärna får bjuda på vatten eller på sin höjd en morot. Kul när människor är nyfikna och försöker förstå, istället för att bara säga nej och inte vill förstå.

    Jag brukar försöka sätta mig så avsides det går när jag har med mig Sally. Gärna nära något hörn. Dels av hänsyn till allergiker eller personer som kanske är hundrädda, men också för att Sally inte ska bli störd. För hennes del gäller det att kunna få chansen att lägga sig och få lite vila inför när vi ska ta oss därifrån. Men jag blir ändå lite förvånad, jag trodde vi kommit längre och att folk visste vad en ledarhund, eller en annan tjänstehund är. Att föraren har med sig hunden av någon anledning, att föraren behöver hjälp i någon form.

  • Tiden går verkligen fort

    Tiden går fort, nu har jag haft Sally i lite mer än sju år. Helt otroligt. Hon fyllde tio år i början av april så hon närmar sig sin pension med stormsteg. I våras märkte vi att hon började halta på ena frambenet och efter några veterinärbesök och besök hos en hund-fysioterapeut upptäckte vi att hon har lite problem med ena frambenet och att hon är lite stel i ryggen. Så nu får hon en spruta varje månad för lederna och ett kosttillskott och jag tycker faktiskt att det gör skillnad. Det jag märker är att hon är gladare och rör sig på ett smidigare sätt.

    Hon får även massage varje kväll. Det uppskattas verkligen. Sen har vi lagt om våra promenader litegrann, så att vi går mer i skogen. Jag har ett motionsspår bakom huset som är precis lagom. Spåret är flisat vilket gör att det är mjukt och skönt att gå på. Man kan göra en avstickare och gå en traktorväg som går ännu längre upp i skogen om man vill gå lite längre och den promenaden är väldigt intressant, tycker Sally. Där går mycket olika djur så det finns massor av nyheter att nosa upp.

    Men nu är det i alla fall bestämmt att Sally kommer gå i pension i höst. Hon är så pass frisk att hon då kommer att få en riktigt bra pension. Det märks också att hon rör sig bra mycket smidigare utan selen, så det tror jag blir jättebra. Visst blir det tråkigt, men samtidigt känns det bra att hon får en bra och välförtjänt ledig tid.

    Vi gick en promenad i skogen och Sally sitter vid en jättetjock trädstam och tittar på mig, som tar bilden. En solig och fin sommardag.

    Det kommer verkligen bli en omställning nu när Sally pensioneras. Mest troligt kommer det att bli ett litet glapp tills nästa hund dyker upp och lite olyckligt kommer glappet i den tiden på året som brukar stöka till det som mest för mig. Nämligen när dagarna blir mörkare och snön till slut kommer. Nu har det ju blivit så att man byggt upp sin vardag runt den här smidigheten, att alltid ha ett par extraögon som hjälper till. Det fungerar ju att ta sig fram hyggligt under optimala förhållanden, men så fort det blir lite skymning eller att snön suddar ut alla referenser så blir det betydligt krångligare. Tänk bara så enkla saker som att ta sig till och från jobbet, eller affären, att ta en spontan promenad, ja ni förstår. Allt sådant kommer att ta betydligt mer energi att genomföra på egen hand.

    Det ska ju såklart bli väldigt spännande att få lära känna en ny liten fyrbent medhjälpare. Det kommer ju bli en period med inkörning och massor av träning men det minns jag var väldigt roligt när Sally kom. Men det kommer bli väldigt tråkigt att inte jobba med henne längre, vi har ju lärt oss läsa av varandra väldigt bra vid det här laget. Man märker på henne att hon alltid vill göra sitt bästa och helst lite till. Ju krångligare en uppgift är desto roligare är den att lösa och hon blir då väldigt ivrig, på gränsen till för ivrig. Det har verkligen inte avtagit med åren, hon är fortfarande lika på, oavsett om det är ett arbetspass i sele eller att få nosa omkring ledig i skogen. Så här är det jag som måste bromsa henne för att spara på hennes leder.

    Men som jag sagt hela tiden, det viktigaste är att hon får en bra pension med så lite smärta som möjligt och eftersom hon rör sig bättre ledig så känns det bra att hon får bli ledig nu när hon fortfarande har hälsan.