Att tolka andra människor genom kroppsspråket kan vara svårt, speciellt om man har en synnedsättning. Mycket förmedlas ju genom kroppsspråk, så därför måste jag läsa av människor på andra sätt istället. Det kan t.ex vara att höra hur personen pratar, tonlägen etc.
Kroppsspråket har för mig blivit ett inlärt beteende. Man lär sig hur man ska göra i olika situationer helt enkelt. Det här är något jag fått med mig från när jag var barn. Ett exempel är att man vänder sig mot den som pratar, för att visa att jag är med i samtalet. Kanske en självklarhet för många, men om man inte ser hur andra gör så är det inte så självklart.
Tyvärr kan det här vara en sak som kan leda till missförstånd. Jag kan läsa av en person på helt fel sätt men även bli missförstådd på grund av att jag sänder ut fel signaler. Jag missar även saker som händer, exempelvis om någon reagerar på ett visst sätt eller om någon på annat sätt vill väcka min uppmärksamhet. Det har hänt väldigt många gånger att jag i efterhand kommit på att jag missat saker och skulle velat göra på något annat sätt.
Naturligtvis blir det även svårt med det här med ögonkontakt. Att få ögonkontakt med en bilförare som stannar för mig när jag ska över en väg blir ju lite knepigt som exempel. Här får jag helt enkelt göra det jag kan, det vill säga titta på bilen och visa tydligt vad jag vill göra. Ett annat exempel är när man är i ett större sällskap och någon vill säga mig något och försöker få ögonkontakt med mig. Jag uppfattas säkert som både dryg och nonchalant som tittar åt något helt annat håll och inte svarar. 
Men när det i själva verket är för att jag helt enkelt inte ser. Jag har även märkt att folk ofta tappar fokuset när jag berättar något i större sällskap, det kanske också händer för att de tappar ögonkontakten med mig, vad vet jag?
Ansiktsuttryck är också en knepig sak. Eftersom jag själv uppskattar om folk ser på mig ifall jag reagerar på något speciellt sätt, att något inte är bra (eller jättebra också för den delen ) så vill ju jag själv kunna göra samma sak tillbaks. Folk jag känner väl kan jag ändå läsa ganska bra, men det är ju inte alla man kan det med. Som sagt, jag vill ju kunna vara delaktig, kunna se när jag kan hjälpa till eller på annat sätt agera.
Men jag tänker att man lär så länge man lever och förr eller senare hittar man strategier även för det här. Så länge man vill hitta en lösning så kommer den förr eller senare att dyka upp. Oftast när man minst anar det.
Lämna ett svar