För ett tag sen hade vi en invigning av våra nya lokaler på jobbet. En jättetrevlig tillställning med massa roliga små moment, såsom tipsrunda och lite andra tävlingar.
En stor utmaning för mig är mycket folk på liten yta. Man brukar ju säga att 80% av alla intryck hjärnan får in är synintryck, när då synen är försämrad eller borta helt så måste dessa intryck in någon annanstans, i mitt fall via hörseln. Om det då är mycket ljud och många som rör sig så blir det rena kaoset i mitt huvud och hjärnan jobbar för fullt med att sortera alla intrycken. Var befinner jag mig? Hur ser det ut runt mig? Vilka är i närheten? Var är mina kollegor/mitt sällskap? Var ska jag förflytta mig och finns det eventuella hinder i vägen? Ja, det är många frågor som hjärnan ska besvara, för det mesta genom hörseln.
Eftersom mitt synfält är att jämställa med ett knappnålshuvud (ungefär fem grader av fullt synfält) så blir det lätt rörigt. Om jag exempelvis ska följa efter någon så år det bara den personen jag följer efter som jag ser. Resten faller bort och jag kan inte uppfatta ifall det kommer personer eller saker på sidan om mig. Eftersom hjärnan går på högvarv och allt mitt fokus ligger i att följa efter så är det lätt att tappa fokuset helt och tappa personen i sikte. Hjärnan börjar då att försöka sortera ut alla syn och ljudintryck för att hitta personen igen och besvara alla frågor jag nämnde ovan.
Ett exempel är att under inflyttningen så hade vi en tipspromenad på våningsplanet. Mycket folk rörde sig på en ganska liten yta. Det gäller då för mig att dels hålla koll på var mitt lag är och dels hänga med när vi går genom korridorer, kontorslandskap och sånt. Jag kan då inte heller låta avståndet öka för mycket, dels för att jag inte ser mer än ett par meter framför mig i bästa fall och dels för att det kan komma in människor emellan och då är det lätt att tappa bort den jag ska följa med.
En annan sak är att man lätt kan uppfattas som frånvarande och inåtvänd. Nästan lite nonchalant. Jag missar lätt när personer pratar med mig och kanske inte hör riktigt vad som sägs. Det beror helt enkelt på att det blir svårt att sortera ut det som sägs ur ett annat brus. Sen kan det också vara svårt att veta om personen i fråga pratar med mig eller med någon annan, just för att allt blir så rörigt i huvudet.
Som ni kanske märker så är det väldigt mycket i mitt huvud som jag måste hålla reda på. Är det dessutom mörkt i lokalerna så blir det ännu värre, då mitt mörkerseende är i princip obefintligt. Däremot är det viktigt för mig att inte undvika sådana här saker. Jag gillar ju att prata med andra människor och vara en del i gemenskapen. Så för mig gäller det att försöka hitta strategier att komma runt dessa ”små” utmaningar. Hur dessa strategier ser ut vet jag inte, men jag vet att ju mer jag tränar på det desto bättre blir jag och då kommer jag att hitta en bra väg runt utmaningarna.