Att ta sig fram i mörkret

När jag skulle börja högstadiet funderade vi en del på hur vi kunde informera om mig och min synskada på ett bra sätt.

Det fanns då en utställning på ett museum i Stockholm, där man fick gå runt i olika rum i totalt mörker. Man hade då ställt upp saker för att efterlikna olika miljöer och även spelade upp ljud från dessa miljöer. Jag vill minnas att man gjort en stadsmiljö med stolpar, cyklar etc, nån skog, ett vanligt rum och man klev även ombord på en liten båt. Jag minns särskillt båten, då den rörde sig precis som den skulle gjort i vattnet, plus att man fick vattenstänk på sig. Det kändes precis som att man satt på en båt, trots att det var inomhus på ett museum i kolsvarta mörkret.

Sist fick man sätta sig i ett café, där det fanns möjlighet att beställa fika och sitta och prata, även det i kolsvarta mörkret.

Vi fick tillfälle att åka dit med min klass, där alla, inklusive jag själv, fick gå igenom dessa rum. Jag hade ju såklart en viss fördel då jag är ganska van vid att ta mig fram utan att se så mycket men jag kan tänka mig att det var lite ovant för andra. När vi sedan kom tillbaks så gjorde vi ett arbete om detta, där vi dels berättade om detta för andra klasser. Vi hade också olika stationer där man bland annat fick testa att läsa punktskrift, ta sig fram med ögonbindel och käpp i skolan och annat som man kanske inte kommer i kontakt med på det sättet om man inte har en synskadad runt sig.

Jag tror (och hoppas) att det kunnat vara till nytta för mina klasskompisar både under skoltiden men även efteråt. Jag upplevde det aldrig som att jag var utanför i skolan på grund av min synskada. Visst kunde det bli svårt att hänga med ibland av naturliga skäl, men jag hade alltid saker att göra ändå. Vi satt en del och spelade kort minns jag till exempel.

Sen fick jag ju såklart en massa frågor också. Jag är av den åsikten att det finns inga dumma frågor, bättre att man ställer en fråga och får ett bra svar, så ökar förståelsen både hos den som frågar men även hos mig. Så därför brukar jag alltid säga åt människor att fråga på, så svarar jag så gott jag kan!