Jag har alltid velat kunna ta mig fram på egen hand så mycket som möjligt. Jag tycker att det blir mer smidigt att kunna själv bestämma när jag vill åka. Men ibland stöter man på problem och det blir inte riktigt som man tänkt sig.
Under min gymnasietid så höll man på att bygga om hela Uppsala resecentrum. Allt skulle göras om, både tågstationen och busstationen. Har för mig att jag hann gå ungefär en termin innan bygget satte igång på allvar. Jag minns särskilt en gång när jag var på väg hem. Jag gick då den väg jag mycket väl kände till och när jag kom ner till busstationen så möttes jag av ett byggnadsstaket och en stor grusplan. Smått förvirrad så försökte jag då få grepp om vad som fanns framför mig så jag ringde min mor och frågade då om hon vet var busstationen tagit vägen. Hur skulle hon kunna veta det?
Efter en stunds letande fick jag tag i en snäll person som visade mgi till rätt hållplats. Man hade då flyttat hållplatsen tills vidare till en annan gata, för att kunna flytta om hållplatserna på stationen.
En svårighet för mig är när sådana här saker händer, eftersom jag inte kan läsa skyltar på samma sätt som en normalt seende person kan göra. Eftersom mitt synfält dessutom är väldigt smalt så får jag heller ingen överblick över hur det ser ut. Då fanns ju inte appar där man kunde snabbt få information om sådana här saker. Men jag har alltid i bakhuvudet att ”Ta det lugnt och allt löser sig”.