Som ni säkert läst tidigare så har jag alltid varit intresserad av teknik. Det ledde mig tidigt in på vad jag skulle läsa när jag sedan började gymnasiet, jag har alltså tidigt vetat vad jag vill göra vilket kanske är en smula bortskämt. 🙂
När det väl blev dags för gymnasieval stod det egentligen mellan två program. Antingen fordonsmekanikerutbildningen eller något inom IT. Efter noga övervägande om vad jag var mest intresserad av valde jag IT – ett inte alltför enkelt val då lärarna på fordonsprogrammet var allmänt positiva till att ha en blind elev. Man tyckte att varför skulle inte det gå att mecka om man inte ser, man känner sig ju fram menade man. Körningen blir dessvärre lite knepig, men det kunde andra som fick köra ordna.
Det fanns då tre inriktningar på programmet jag valde. Antingen programmering, webdesign eller nätverk och kommunikation. När vi frågade vad läraren själv trodde skulle passa mig så sa han att han trodde programmeringen skulle fungera bäst, då det mest är text man jobbar med och inte så mycket visuellt. Men envis som jag är så hade jag siktet inställt på annat håll, jag ville plugga nätverk. Vi kom då överens om att jag testar och blir det för svårt så byter vi.
Kursen drog igång och jag tyckte att det var superkul. Jag slukade allt kursmaterial och all kunskap jag fick och gjorde även en hel del egna laborationer bara för att försöka förstå mer hur alltsammans fungerade. Efter tre år var utbildningen klar och jag slutförde gymnasiet med betyg som jag är mer än nöjd med. Vi hade även lite valbara kurser som man kunde välja på och jag passade då på att välja lite personbilsservice och Körkortsteori, så fick jag även in bilintresset i utbildningen.
Dock ska väl sägas att det såklart inte flöt på problemfritt, hinder dök ju såklart upp ändes vägen. I slutet av höstterminen sista året blev jag tipsad om en vidareutbildning på högskolan i Västerås som jag blev väldigt intresserad av. Jag behövde dock läsa matte C för att vara kvalificerad. Då jag inte kan använda vanliga böcker och istället använder e-böcker måste dessa specialbeställas. Såklart fanns inte den boken vi använde så den var tvungen att skannas in först. Så första tiden fick jag en råkopia av boken (en bok som inte är korrekturläst, inte helt lätt att räkna när vissa siffror blir fel vilket hände ganska ofta). Jag satt och räknade i princip varenda håltimme eller annan ledig tid på skolan och med några veckors marginal var kursen klar. Jag hade då klarat av kursen på tio veckor och jag kunde då söka in till Datavetenskapliga programmet i Västerås, som jag ville gå.
Har man ett mål och ett intresse som man brinner för så kan det leda en i princip hur långt som helst. Givetvis fick jag mycket stöttning och glada tillrop från lärare som gärna kom förbi och kollade hur det gick, vilket jag är enormt tacksam för.