Nu är äntligen Sally frisk och vi kan nu jobba som vanligt. Första dagarna följde hon efter mig när jag gick och stökade på morgonen och buffade med nosen på mig, för att tala om att jag inte skulle glömma att ta med henne. När vi sedan begav oss ut så var allt som vanligt, hon är verkligen jättetaggad på att arbeta.
Jag har förmågan att kunna helt stänga av omvärlden i vissa situationer. Jag seglar iväg i min egna lilla värld, vilket kan vara både bra och dåligt. På jobbet sitter vi i ett litet kontorslandskap, där det ständigt är mycket rörelse. Då är det bra att kunna stänga av och koncentrera sig på det man gör.
När jag är ute med hunden kan det ibland bli samma sak, dvs att jag seglar i väg i tankarna. Detta händer oftast på sträckor som Sally kan klara sig utan instruktioner, såsom vägen till och från jobbet. Vi börjar gå och mina tankar är på annat håll och jag inser helt plötsligt att vi är framme. Hon vet precis var vi ska och vet precis vad hon ska göra i vilka situationer. Det är så praktiskt.
Det är i alla fall skönt att ha vägvisaren tillbaks, frisk, pigg och glad.