I mitt förra arbete ingick att besöka kunderna på deras arbetsplats, vilket kunde vara i princip varsomhelst i landet. Riktigt roligt tyckte jag, då man då besöker ställen som man aldrig annars hade besökt.
Vid ett tillfälle skulle jag först åka till Gävle och göra ett jobb. Jag skulle sedan vidare till Sundsvall och göra ett annat jobb dagen efter. Sagt och gjort, jag åker upp till Gävle och det första som händer när jag kliver av tåget är att min ryggsäck går sönder, så att jag inte kan ha den på ryggen. Lite opraktiskt att gå och kånka på en tung ryggsäck.
Jobbet i Gävle går bra och jag ska sedan ta tåget vidare till Sundsvall. Jag hade då bokat in mig på ett litet hotell dit man skulle ringa när man var på väg, så kom de och släppte in en. Så jag ringde när jag lämnade Gävle men fick inget svar. Så jag fortsatte gång på gång att ringa men fick fortfarande inget svar. 10 minuter innan jag var framme hade jag fortfarande inte fått något svar, då blev man ju lite fundersam. Så då var det bara att tänka om och leta rätt på ett annat hotell och ringa och kolla om de hade något rum.
När jag klev av tåget i Sundsvall så mötte personal upp mig för vidare färd. (Man kan beställa assistans till och från tåg om man t.ex är synskadad, så hjälper de till att hitta rätt tåg, hitta en taxi eller liknande). Han frågar då var jag ska och jag säger att jag ska ha tag på en taxi för att åka till hotellet. Då säger han att då kan han lika gärna köra mig, för han skulle ändå sluta för dagen och kunde gärna köra mig till hotellet. Verkligen snällt måste jag säga.
Väl framme fick jag ett rum och de fixade till det så att jag fick ett rum nära hissarna, så att jag lätt skulle hitta dit. Väldigt genomtänkt av personalen. Så även det löste sig.
När jag kom fram var det dags att äta lite middag, jag lyckades leta mig ner till restaurangen och allt gick fint. När jag sedan skulle tillbaks råkade jag av misstag svänga lite för tidigt, helt plötsligt hör jag någon fråga ”Jaså, ska du börja jobba här? Du är bakom receptionsdisken”, följt av ett gapskratt. Då kunde jag inte låta bli att spela med och erbjuda att stå där den kvällen. Lite roligt, man måste ju bjuda på sig själv lite också ibland.