Nu har vi äntligen fått lite snö här. Det ser så mycket trevligare ut när det är vitt på marken. Det blir även lite ljusare och det känns verkligen som att julen närmar sig. En riktigt solig vinterdag med mycket snö kan vara väldigt härlig.
Tyvärr kan snön ställa till det lite för mig ibland, när allt blir vitt försvinner alla referenser och kontraster för mig, så jag ser varken vägkanter, diken, trotoarkanter eller liknande. Snöhögar och vallar ser jag inte heller.
Det får mig att tänka på en händelse so inträffade för ett antal år sedan. Jag skulle gå och handla lite. Runt där jag bor så är det mycket åkrar och andra öppna ytor och just den här dagen hade det kommit mycket snö. Så jag börjar gå mot affären och märker helt plötsligt att det blir väldigt ojämnt. Jag tänker inte mer på det utan fortsätter och tänker att det är säkert bara lite dåligt plogat. När jag sedan märker att jag inte kommer fram till affären så börjar jag inse att något är fel. Det visar sig att jag svängt lite fel och hamnat mitt ute på en åker. Så det var bara att vända tillbaka och börja om. Det såg nog jätteroligt ut när det går spår rakt ut på åkern. Men det bjuder jag på, en rolig historia att berätta för folk helt enkelt. 🙂
Så jag har alltså inte dragit mig från att röra på mig, trots att förutsättningarna varit dåliga. Jag vill ju inte missa något bara för en sådan sak eller riskera att bli instängd. Allting löser sig ju i slutändan.
Nu när jag dessutom har en hund som älskar att jobba så blir det hela dessutom mycket lättare. Hon uppskattar verkligen utmaningar och ju mer ”hinder” det finns i vägen desto mer jobbsugen och alert blir hon. Tidigare i veckan, när det kommit massa snö och det låg högar lite överallt på vägen till jobbet, blev hon överlycklig och jag fick nästan bromsa henne då hon mer eller mindre ville springa till jobbet. Så himla kul när hon blir så fokuserad och gillar sitt jobb.
Passar på att dela med mig av en bild från vår morgonpromenad också. Glad första advent!
