För mig är det viktigt att kunna klara mig på egen hand och vara självständig och trygg med att klara mig själv. Det blir så mycket enklare i vardagen då. Rätt som det är så hamnar man i situationer där man måste lösa saker på egen hand och då är det skönt att veta att man faktiskt kan ta sig ur situationen på ett bra sätt. Sen vill man ju heller inte vara till besvär för andra.
När jag började på mitt jobb så la jag väldigt mycket energi på att lära mig hitta runt i huset. Jag ville då kunna ta mig fram på egen hand utan att behöva besvära kollegorna. Ta som exempel att vi sitter i lunchmatsalen och kollegorna går iväg före mig. Istället för att be dem vänta på mig (vilket de ibland kanske inte kan) så är det väldigt skönt att kunna veta att jag är trygg i att röra mig i lokalerna.
Det här kan nog låta som rätt grundläggande saker men ser man saker genom ett grumligt knappnålsöga så blir det lite knepigare. Att orientera sig är ju ett av de större hindren när man ser dåligt. Men som jag ser det så är det en utmaning och ingenting är omöjligt – bara olika svårt.
Sen är det klart att ibland kan det vara skönt att få lite avlastning för hjärnan, då den ständigt går på högtryck. Det som faktiskt kräver mest är förflyttningar då det är så mycket att hålla koll på. Var ska jag? Finns det något i vägen? Människor rör sig ju en hel del och då blir det svårt att få en överblick över platsen man är på. Då är det väldigt skönt att kunna lämna bort kontrollen till antingen hunden eller den man går med. Då kan jag till och med vara lite social när jag är ute och promenerar. 🙂
Sen finns det ju andra saker som kan vara lite halvknepiga, sake3r i vardagen som man kanske inte tänker på. Såsom matlagning, städning etc. Här får jag helt enkelt hitta på lite egna strategier för hur jag tar tag i sakerna, man får testa sig fram helt enkelt. Som jag tidigare skrivit, ingenting är omöjligt, bara lite olika svårt.