Jag brukar säga att det finns ingenting som är omöjligt, saker är bara lite olika svåra. Men det finns såklart saker som är lite knepigare när man inte ser.
För min del så använder jag hörseln mycket mer. Det gör att det blir väldigt ansträngande för huvudet om man är i en bullrig miljö med mycket folk. Det blir då jättesvårt att sortera ut enskilda människor. Pratar de med mig? Pratar de med någon annan? Etc etc. Men å andra sidan, om jag undviker sådana situationer så lär jag mig inte att hantera dem, utan förr eller senare kommer jag nog på ett sätt att lösa det problemet.
Likadant om jag möter andra människor, jag ser ju i princip bara en skugga som flyger förbi mig och kan inte avgöra vem det är. Däremot om personen hejar på mig så vet jag direkt vem det är, som jag tidigare nämnt så använder jag ju hörseln istället för syn. Därför kan jag tycka att det är väldigt tråkigt att jag inte kan uppfatta folk man spontant möter och det finns personer som nästan tagit lite illa vid sig över att jag inte hälsat. Men det har givetvis gått över efter att jag förklarat som det är.
Så om någon jag känner läser det här och jag helt enkelt springer förbi er så är det inte för att jag är nonchalant. 🙂